På tal om trafikverk

Idag har jag lyssnat på Lena Erixon - chef för avdelning Samhälle på det nybildade Trafikverket. Hon sa bl.a. att Trafikverkets roll har gått från att jobba med infrastruktur till att se sig själva som att aktivt delta i samhällsutvecklingen. Och att det handlar om andra åtgärder än att bara bygga nytt. Kan fyrstegsprincipen äntligen hitta hem i den nya organisationen?

Men så kom vi in på de transportpolitiska målen, där funktionsmålet är ökad tillgänglighet - men med särskild hänsyn till miljö, säkerhet och hälsa. Förbifart Stockholm handlar tydligen om tillgänglighet. Men för vem? Och hur länge? Och vad menar man egentligen med tillgänglighet? Och vad innebär begreppet hänsyn? Hur har man tagit hänsyn till miljön när man satsar miljarder på vägprojekt? Man kan tala hur mycket som helst om fyrstegsprincipen, men den är ännu inte etablerad i de tunga svenska beslutsprocesserna.

Sen hoppas jag att diskussionen som fördes kan så ett frö till en djupare diskussion kring jämställdhet som en maktfråga. Så att vi inte bara landar i att utforma våra rastplatser på ett sätt som upplevs tryggt och fräscht. Missförstå mig rätt - det är också viktigt. Men kanske inte den springande frågan för ett jämställt transportsystem...

Friska vårvindar i toppen

Så är det nästan klart. Nu gatudirektör för Malmö stad är utsedd och ska bara godkännas av kommunstyrelsen. Det är en Kerstin. En kunnig, nätverkande, engagerande och strategisk Kerstin. Vårvindar friska, fläktar över stadshustaket. Det här kan bli så bra.

Malmö stad har höga ambitioner. Det ska vara ok att tänka utanför boxen, att ta egna initiativ för att driva arbetet framåt. Jag gillar den tanken. 1000 chefer i Klippan i vår för att prata värdegrund, är ett tecken på att det händer. Och det händer också på gatukontoret. Redan idag har nuvarande direktör vågat satsa på nya kompetenser och idéer. Nere i leden bubblar det. Men toppen har varit traditionell, både när det gäller kön och maktstrukturer. Nu rör maktbalansen på sig. Och vi vet alla att när väl vårvindarna börjat fläkta, så slutar de inte komma. Även de högsta trädkronorna vajar. Uppfriskande och med löfte om att varma och ljusa tider är på väg. Och jag ser fram emot det.