Ankaret ÄR på plats

I går var det två riktigt trevliga inslag i sydnytt om spårväg i Skåne. Det är dock inte alla som är lika nöjda. Att en sådan här stor och långsiktig investering kräver delaktighet och bred förankring, det hållar jag fullt och fast med om.

Utmaningen är emellertid inte att förankra hos malmöborna. Det finns redan en förståelse, längtan, och nyfikenhet för spårvägens (åter)införande. Det visar bilderna i framtidskikarna, som baseras på malmöbornas tankar om trafiken och staden i framtiden. Det säger sjukhuspersonal på ortopeden, Citysamverkan, klass 2d på Petriskolan och den där mannen som ringer mig med jämna mellanrum för att undra hur det går med spårvägsfrågan. Det visar attitydundersökningen som gatukontoret gjorde förra året hos ett tvärsnitt av malmöborna. Det säger många andra vi möter i vårt arbete med trafikmiljöfrågor i Malmö. Ibland är det av nostalgiska skäl hos dem som kommer ihåg senast det begav sig. Ibland är det av miljöskäl, av trivselskäl och av effektivitetsskäl. Men förankringen finns där, även om den kan få ännu bättre fäste framöver.

Vi* behöver dock vara lite självkritiska i projektet. Det kom beslut om att vi inte skulle slå på stora trumman ännu. Vi utredde ju fortfarande. Men dialog och förankring sker trots det hela tiden. Tydlighet och öppenhet är framgångsfaktorer, det vet ni säkert redan, och det ska vi bli bättre på.

Jag sticker ut hakan och påstår att det inte stämmer att säga att spårväg inte är förankrat och välkommet bland de som bor (och röstar) i Malmö. Nej utmaningen ligger i stället i att förankra hos politiken att förankringen har påbörjats hos malmöborna (där vi kan ha en intressant diskussion kring ansvaret för detta uppdrag - som jag inte går in på just nu, just här). Men som med mycket annat - det beror ju på var man väljer att sätta örat och lyssna. Och vad man menar med förankrade malmöbor...

*Vi = jag, dvs mina upplevelser och åsikter, men med viss tro på att det är fler av mina kollegor i projektgruppen som instämmer. Vi brukar prata om det här nämligen.

Är Malmö miljörättvist?

I senaste numret av VTI-aktuellt skriver Karolina Isaksson, forskare inom mobilitet och planering, om begreppet miljörättvisa och hur det ofta är en "blind fläck" i svensk planering. Hon tar Förbifart Stockholm som exempel, där ytlägen för leden framförallt planeras "i områden med låga medelinkomster, höga ohälsotal och hög andel utomnordiska invandrare".
Man skulle kunna lägga till att det handlar om personer som inte heller är de som skriker högst när det planeras trafiksäkerhets- eller trafikmiljöåtgärder. Det finns andra som är mer vana att bli lyssnade på, att propagera för sin sak och som har kanaler direkt in i planeringens korridorer.
Hur är det i Malmö? Planerar vi miljörättvist? Ja, vi har stora satsningar på att utveckla de tidigare miljonprogrammen i sydöstra Malmö - miljöanpassat och socialt. Sedan ses vägarna vid dessa områden tyvärr fortfarande ofta som betydelsefulla infartsleder till centrum för bilburna pendlare och besökare, med resultatet att det byggs fyrfältiga barriärer med 50-60km/h som tillåten hastighet, men med medelhastigheten långt över det. Låt oss hoppas att det tankesättet är på väg att förpassas till minnenas allé.
Man kan kanske också säga att stora satsningar på gång, cykel och kollektivtrafik skapar förutsättningar för miljörättvisa, beroende på var och hur vi satsar såklart. Malmö har bara att vinna på att i vår planering fördjupa tankesättet och reflektera kring om det vi planerar är miljörättvist. Låt arbetet med Framtidens kollektivtrafik bli ett exempel på hur.

Spårväg i Skåne - Välkommen till männens värld

Gemensam satsning på spårväg i Skåne - regionen, Lund, Helsingborg och Malmö. I grunden fantastiskt bra och genomtänkt. Synergieffekter, stöttning och samverkan. Organiseringen av samarbetet börjar ta form.

En politisk styrgrupp ska vi ha! Representanter från varje organisation. Resultat: 2 kvinnor och 8 män (exklusive Malmö, som ännu inte helt bestämt sig, men ryktet går att en mycket kompetent politisk sekreterare, tillika kvinna, kommer att vara med. )

Och sedan en styrgrupp bland tjänstemännen! Två representanter från varje organisation Även här är det Malmö som bidrar med kvinnor, minst en, kanske två.
I projektgruppen som träffas med jämna mellanrum är det ganska jämnt fördelat. Eller njae, senast var vi tre kvinnor och åtta män... Nåväl, den här dagen skulle vi planera upplägg och program för första mötet för den politiska styrgruppen. Åtta inledande programpunkter om arbetet hittills. Bara män på talarlistan.

Vem försöker jag lura? Kollektivtrafiken planeras fortfarande av män, kollektivtrafiken beslutas fortfarande av män. Jämställdhetsfrågan inom kollektivtrafiken drivs fortfarande av...kvinnor. Och hur roligt är det i längden att vara den som påpekar, sticker ut, är besvärlig? Får svara på frågan varför det är så viktigt. Vi ska ju se ALLA, som en helhet, inte särskilja män och kvinnor.
Men jo, innan män och kvinnor får samma tillgång till makten, vet vi inte om besluten skulle se annorlunda ut. Inte på grund av olika behov (man vill ju inte cementera könsmönstrena) utan på grund av olika erfarenheter, som i sin tur kan leda till andra prioriteringar.
Sedan kan vi skylla på samhällsstrukturerna och Brio, Märklin och faster Agnes, som köper tågset till pojkarna när de är små. Teknik, kapacitet, dimensioner och prestanda har sin självklara plats i diskussionerna idag.

Kollektivtrafik för alla, men runt planeringsbordet är det fortfarande männens värld.