Spårväg i Skåne - Välkommen till männens värld

Gemensam satsning på spårväg i Skåne - regionen, Lund, Helsingborg och Malmö. I grunden fantastiskt bra och genomtänkt. Synergieffekter, stöttning och samverkan. Organiseringen av samarbetet börjar ta form.

En politisk styrgrupp ska vi ha! Representanter från varje organisation. Resultat: 2 kvinnor och 8 män (exklusive Malmö, som ännu inte helt bestämt sig, men ryktet går att en mycket kompetent politisk sekreterare, tillika kvinna, kommer att vara med. )

Och sedan en styrgrupp bland tjänstemännen! Två representanter från varje organisation Även här är det Malmö som bidrar med kvinnor, minst en, kanske två.
I projektgruppen som träffas med jämna mellanrum är det ganska jämnt fördelat. Eller njae, senast var vi tre kvinnor och åtta män... Nåväl, den här dagen skulle vi planera upplägg och program för första mötet för den politiska styrgruppen. Åtta inledande programpunkter om arbetet hittills. Bara män på talarlistan.

Vem försöker jag lura? Kollektivtrafiken planeras fortfarande av män, kollektivtrafiken beslutas fortfarande av män. Jämställdhetsfrågan inom kollektivtrafiken drivs fortfarande av...kvinnor. Och hur roligt är det i längden att vara den som påpekar, sticker ut, är besvärlig? Får svara på frågan varför det är så viktigt. Vi ska ju se ALLA, som en helhet, inte särskilja män och kvinnor.
Men jo, innan män och kvinnor får samma tillgång till makten, vet vi inte om besluten skulle se annorlunda ut. Inte på grund av olika behov (man vill ju inte cementera könsmönstrena) utan på grund av olika erfarenheter, som i sin tur kan leda till andra prioriteringar.
Sedan kan vi skylla på samhällsstrukturerna och Brio, Märklin och faster Agnes, som köper tågset till pojkarna när de är små. Teknik, kapacitet, dimensioner och prestanda har sin självklara plats i diskussionerna idag.

Kollektivtrafik för alla, men runt planeringsbordet är det fortfarande männens värld.