Provocerande uppmärksamhet

Thomas Frostberg är inne på något intressant här. I Sydis skriver han om fenomenet att artiklar och reportage om företagande kvinnor ofta bemöts med suckar om att de får ta alldeles för mycket plats.

Det är samma fenomen som att tjejer som pratar lika mycket på lektionerna som killar, uppfattas - av andra och av dem själva - som att de tar mycket mer plats. Den vanliga tidsfördelningen är ungefär 2/3 tid till killarna, 1/3 tid till tjejerna.

Lektioner och lektioner förresten. Ni kan roa er med att göra en liten tidsstudie i era mötesrum på jobbet. För tro inte att föreställningarna om kvinnors "pladdrande" försvinner bara för att man har en vuxen roll i en vuxen värld. Det är Frostbergs iaktagelse ett av många exempel på.

Därför räcker det inte alltid att räkna huvuden i olika sammanhang. Det handlar framförallt om att räkna makt. Vem som har makt över samtalet. Över tiden. Och över det som bestäms.

Visst gör en jämnare representation att man mer kan få representera sig som individ i stället för att representera ett kön, etnisk härkomst eller liknande. En fluga gör som ni vet ingen sommar. Men för att nå hela vägen behöver vi se att viss uppmärksamhet, år 2011 i Sverige, är provocerande beroende på vilket kön man har. 

Veckans synapskollaps i planeringen

Läste i Sydis idag att det krävs ny väg mellan Bara och Malmö nu när bl.a. äventyrsbad ska byggas. Från dagens 7300 fordon vill man bygga en väg med kapacitet för 50 000 fordon.

Att vägen är smal och slingrig och inte helt trafiksäker är en sak. Men hur hamnar resonemanget från det till att bygga en "mötesfri landsväg med två körfält i vardera riktning".

Vore det inte bättre att skapa en tillgängligare plats för det där äventyrsbadet? Så att man inte behöver ta bilen dit. Det skulle ju till och med bredda det möjliga kundunderlaget. Eller det kanske inte är så viktigt i sammanhanget. De kunder man vill nå, kan ta bilen dit, eller hur?

Exemplen på synapskollapser i planeringen slutar aldrig att sina.