Renare, sundare, snålare, tystare?

Malmö ska bli Sveriges främsta bio- och vätgasstad. Ny miljöbilsstrategi är antagen. So far so good. Jag önskar dock att det kunde gå lika lätt med att anta policyn för hur vi ska använda de där fordonen. För om vi ska leva upp till devisen "renare, sundare, tystare snålare" så ser jag framförallt andra lösningar. Visst beskriver det bättre en cykel! Eller en videokonferens (även om stämningen kan vara nog så uppsluppen och högljud på en sådan tillställning).

Nåväl, alla steg i rätt riktning är ju sunda steg. Och det är glädjande att Malmö vill vara i framkant när det gäller miljöbilar. Men jag vet att Malmö skulle kunna vara ännu mer i framkant om vi vågar satsa mer på miljöfordon i stället. För en person i en bil genererar fortfarande mer partiklar och buller än en person på cykel. Och fyrtio personer i en spårvagn tar betydligt mindre plats än fyrtio personer i var sin elbil.

Positivt är att vi vill fasa ut användandet av egen bil i tjänsten. Men jag saknar fortfarande en liten liten mening i Malmö stads miljöbilsstrategi: att vi ska jobba för att minska själva användandet av bil i tjänsten till förmån för gång, cykel och kollektivtrafik. När blir vi bäst i Sverige på det?

Transportforum utan mig

Ett år utan mig på transportforum i Linköping - när hände det senast? Ibland har jag åkt bara för att lyssna - ofta försöker jag få med något intressant att prata om. Men i år valde jag att stanna hemma. Efter att ha läst ljungbergs blogg kanske det var lika bra. Jag brukar bli så upprörd när det sägs platta ord om ingenting.

I stället rensar jag bland bokhyllorna, där jag hittade program och rapporter från tidigare transportforum. Jag har pratat hållbara transporter och jag har pratat jämställdhet. Nästa år ska jag förhoppningsvis prata spårväg. Om man får önska framåt ett år, så blir det nog att jag slipper stå och säga att: "Jovisst, Malmö vill absolut satsa på spårväg...OM vi bara får finansiering". Jag vill i stället kunna säga att detta är en investering för framtiden, att malmöborna går kvinna ur huse för att göra sina röster hörda FÖR en spårvägsutbyggnad, att pengar inte är det som avgör, att Malmö, Lund och Helsingborg redan har bestämt invigningsdatum...

På ett år kan det hända så mycket...eller ingenting alls.

Nyår och halsont

Nyår och halsont - en ny titel på något vätskustskt folklustspel? Nej, bara min första vecka 2010. Nyårsafton blev bra på kvällen. Kompis med flickvän på besök för att umgås och spela spel. Vi bjöd på mat som gick enkelt att tillaga - ibland är det helskönt med färdig potatisgratäng faktiskt! Mousserande före maten, det är då det smakar som bäst. Raketer och lyktor från balkongen, sedan avsluta spelet och så i säng lite senare än vanligt, men ändå sådär förnuftigt lagom.

Jag hade redan då vi spelade spel börjat känna en liten retning i halsen. Hade jag bränt mig på något jag ätit? Var det något jag inte tålde. Jag skulle snart bli varse det som drabbat mig... VIRUS!!!!

Jag föredrar virus på datorn framför att ha den härjande i hals, näsa, huvud och lungor. Som vanligt börjar det med att svalget blir illrött och svullet. Sakta och förrädiskt kryper det sedan uppåt och fyller bihålorna med ogenomtränglig seg massa, sätter huvudet i ett skruvstäd och gnider med sandpapper i halsen. Efter fyra dagar med molande huvudvärk och nästäppa höll jag på att ge upp. man brukar ju se en ljusning på tredje dagen, eller? Jag ringde 1177 som gissade på virus och att det inte fanns annat än att vänta ut det hela. Just snyggt. Sista lediga helgdagarna gick åt till att snyta sig och få liggsår av soffans räfflade manchestertyg. Hade det inte varit för M:s skills i omhändertagande hade jag gått under i självömkan och misär. Men han fixade soppa till mig, överraskade med boost av C-vitaminer och kraulade mig på ryggen då jag satt upp i sängen och nästan grät av utmattning.
(Har ni också sådana där konstiga förkylningsdrömmar som gör att man inte kan sova utan bara kommer in i någon slags tvångstanke som hör ihop med hur man kan andas, var man är täppt osv.?)
Tålamod som en ängel, vilket i sig är ett litet mirakel, eftersom han just precis slutat att snusa. Sen var ju jag visserligen lite för dålig för att starta några större dispyter, så jag har varit ganska medgörlig.

När jag äntligen började känna en vändning hände något. En stickande smärta i högerörat var ett tydligt tecken på att detta virus inte alls ville lämna min arma kropp. Jag blev reducerad till ett öronbarn igen. På en röd dag. Såklart. Upp till jourmottagningen, vänta en timme för 30 sekunder med läkaren, som tittade lite i örat och sedan skrev ut penicillin. Då hade dock hostan redan börjat göra sig hörd. Slem vill uppåt här i livet, även om gravitationsteorin pekar åt ett annat håll. Vad som blir resultatet är mina grannar och M smärtsamt medvetna om. Fast M tyckte det var lite kul med mina något speciella ljudformationer för att undvika hostningar. Känner jag den här kroppen rätt så får jag stå ut med hostan ett par veckor. Huvudvärken börjar ge sig, likaså förkylningen och ont i örat. men hostan - det är vinnaren i längden… eller... jag tror det ultimata vapen som detta synnerligen elakartade virus uppbådar ändå är det snor som samlats någonstans uppe i bihålorna under natten och som man sen råkar få ner i svalget i stora klumpar... jag vet, man spyr för mindre.

Så både ni och jag är säkert glada då denna något sjukliga start på 2010 är till ända och vi kan ägna oss åt roligare saker - flytten till huset till exempel. Så jag säger som Arnold. "I´ll be back"! Friskt vågat är hälften vunnet! Och så vidare.