Idag har jag varit uppe i Stockholm på konferensen "Persontrafik 2010" .
Jag skulle prata hållbar jämställdhet i Framtidens kollektivtrafik.
Men det var efter lunch, vi börjar med inledningen med Stig Wiklund, coach och mental tränare. Positiva kicken, med självklarheter som att du blir vad du tänker och positivt tänkande skapar bättre förutsättningar för att lyckas. Så enkelt men ändå så svårt. För vi oroar oss, nedvärderar oss själva, av fyra bra saker och ett misslyckande, är det misslyckandet vi kommer ihåg. Men det går ju att ända på, eller hur?! Detta ska jag ta med mig till enheten:
- Veckans höjdpunkter (på jobbet eller hemifrån)
- Att skriva ner har en klargörande effekt
- Det behövs en regelbunden mental påfyllnad.
Det finns också tre bra steg att följa:
- Vad är vår passion? - vårt önskvärda läge
- Fokus på 2-3 saker. Att våga välja är nyckeln till framgång
- Uthållighet
Han tipsade också om att varje kväll ge två beröm till sig själv, säga två saker som gör en positiv och två saker som man är tacksam över. Därför kommer mina här:
Jag är nöjd med mitt föredrag idag och att jag kunde sprida lite engagemang där uppe i storstaden. SMS:en från min man gör mig glad och harmonisk, likaså det härliga höstvädret! Jag är tacksam över att jag har ett så utmanande arbete och att jag har förmågan att tala och skriva. (Har bl.a. en riktigt bra artikel om framtidens koll liggande i en mapp på datorn).
Nu ser jag fram emot att enkelt hitta tågtaxin i Lund och hem till det som verkligen betyder något i livet...
...i himmelen för kvinnor som hjälper varandra. Likaväl som att det finns en särskild plats i helvetet för dem som inte gör det. Jag har stött på många glastak, stereotypa rollfördelningar och revirtänk. Som t.ex.den erfarne gamle räven som poängterade hur väl han kände den och den personen, i stället för att vara generös och dela med sig av kontakterna.
Men idag har det varit lite annorlunda. Vi fick ett nytt kommunalråd för framtidens trafik - en modig kvinna med moderna tankar. En person mer nära mitt nätverk än rävarnas. Vi fick kvinna med driv och processtänk som gatukontorets projektledare för spårvägsinförandet. Vi har sedan några månader tillbaka en kompetent och erfaren kvinna som gatudirektör, som är något av en expert på att samverka. Och de strategiska frågorna kring europeisk samverkar tas bäst om hand av en fjärde kvinna med stor analytisk förmåga. Dessutom är det en kvinna som bidrar med avlastning kring information och kommunikation.
Bara kvinnor i projektet tänker ni? Nejdå, visst har finns männen med i processen - och räknar vi efter ordentligt är det nog fortfarande flest av dem. Det är liksom inget unikt, parden my French. Så ibland är det så skönt att stanna upp och gotta sig lite. Det kan jag väl få göra, med tanke på att jag fortfarande år 2010 tjänar 78% av vad jag skulle ha gjort som man...
Har klimatet ett kön? Den frågan ställer Kajsa Lindqvist i en behändig liten bok, utgiven av Jordens vänner.
Klimatförändringarna slår olika mot kvinnor och män - på grund av att vi lever olika liv, har olika ekonomiska resurser, arbetar med olika saker och har olika makt att påverka. Kajsa Lindqvist tar upp exempel från världens alla hörn och från Sverige. Kvinnor i Sverige tar ut 79 procent av all föräldraledighet och har samtidigt en medelinkomst som är 78 procent av männens. Samband, någon?
Men det finns ju faktiskt möjlighet att förändra. Idealet för manlighet behöver inte alltid vara en aggressiv, äventyrlig, skyddande SUV, det kan också vara en ansvarstagande, lekfull, social och aktiv cykel.
Och kanske är det som Gerd Johnsson Latham på svenska UD säger - att gängse modeller för att tackla klimatförändringarna är inne på fel spår. Det talas alldeles för mycket om teknik och effektivisering och för lite om vad välfärd egentligen bör stå för. Och att ökad levnadsstandard inte behöver hänga ihop med ökad konsumtion. Kanska kan en ökad jämställdhet leda till bättre hållbarhet? (Jämställdhet som i världen idag handlar om ett ökat inflytande för kvinnor) Som jag brukar flika in - sluta prata om tillväxt och börja snacka utveckling i stället!!!
En sån höst! Sedan en vecka tillbaka heter jag inte längre Herrström, utan Göransson. Lite märkligt, men man vänjer sig nog. Inför och efter ett fantastiskt roligt bröllop har det varit ganska lite tid över till bloggande. Men bättre sent än aldrig, eller hur?
Så här i radioskuggan efter bröllopet blev det helt plötsligt tid för inredning! Våra soffor levererades äntligen! Med möjlig mysplats i vardagsrummet efter åtta månader med endast pappas solstol, var det klart att intresset steg. men det är alltid svårt att veta vilka färger som ska gälla just här. Blått går bort, så är det bara. Jag gillar rött, men det gör inte riktigt herr Göransson. Grönt är skönt hos andra och vi har kört ljusgrönt ett tag nu. Så vi landade (återigen) i den lila skalan. Ljungfärgat i synnerhet. Typ gammalrosa, ni vet. Men hur mycket ljungfärgat kan man ta på en höst? Är kuddar och gardiner OK? Eller vågar vi också satsa på matta? Ska vi lyssna på Lulu Carter och ta i ordentligt för att skapa en bra stil? På fredag går antagligen turen till IKEA. På lördag vet vi om det känns bra, eller om det känns som hedarna på Irland - ljung, ljung, ljung, ljung, tills du blir galen!
