...kommunikation.
Har precis varit med att få klar avdelningens kommunikationsstrategi. Varför? Gatukontoret har väl redan massvis med kommunikationsstrategier, tänker ni kanske. Ja, men vi behövde något att hålla i handen för just våra frågor. Renhållning, vinterväghållning, parkskötsel, ni vet. I en värld som präglas av många goda idéer och handlingskraft, men där uppföljning och strategi lätt missas, är det bara att konstatera att jo, vi kanske har gjort riktigt bra saker, men vi vet inte. För vi har inte mätt.
Visserligen kan det vara svårt att mäta mål som inte finns, men ändå... (Sa hon bestämt, men kärleksfullt, då hon ville se dem lyckas)
Så därför handlar vår strategi om att sätta mål. Och om vem som behöver sätta målen. Det vill säga verksamheten. Först när verksamheten vet vart den vill, kan vi se om kommunikation kan vara ett verktyg som kan bidra till att uppnå målet (eller om andra verktyg, som t.ex. regeländringar, produktutveckling eller annorlunda arbetsmetoder är mer effektiva). Och först därefter är det dags att sätta kommunikationsmål, bestämma metoder och kanaler - sådant som kommunikatörer gör bäst.
Strategin finns, men jag vet att det återstår en resa. Den som handlar om implementering. Om att tro på strategin och leva efter den. Och vi börjar i ledningsgruppen...
tisdag 26 mars 2013
tisdag 19 mars 2013
Force Majeure
Idag väntades den stora snöstormen. Säsongens mesta. Trafikbolagen förberedde sig för det värsta. Ställde in tåg i förväg. Meddelade att ingen resegaranti utgick pga Force Majeure. Ifall ifall...
Läste en polares statusuppdatering, där han letat upp vad Force Majeure står för. Kunde inte låta bli att göra samma sak:
Läste en polares statusuppdatering, där han letat upp vad Force Majeure står för. Kunde inte låta bli att göra samma sak:
"Force Majeure kallas nöd eller skador som inte kunnat förutsägas, ofta åsyftande naturkatastrofer som översvämning, jordbävning och vulkanutbrott" [Wikipedia]
Nog för att naturen är nyckfull, men om man redan kan ställa in tåg innan en storm, så borde det väl kunna förutses, eller? Å andra sidan var ovädret inte så förutsägbart, eftersom det, i alla fall i Malmötrakten, inte började när det skulle. Så Force Majeure drogs in igen. Tills vidare.
Å andra sidan...när jag läser vidare och ser att egentligen så betyder Force Majuere (hur ofta kan man skriva det uttrycket i en blogg?) "Högre makt". När högre makter är i farten är människan liten. You can´t beat Nature...eller?
Mina tankar går osökt till nuvarande Regionchef på Trafikverket, som helt verkar ha missat grundkursen i hållbar stadsutveckling. när han säger att: "Det är inte vår sak att tycka om trafikutvecklingen. Vi måste ge ökad plats till en ökad trafik, även om vi inte kan asfaltera hela Skåne. Behoven längs E 6 är jättestora..."
Med sådana högre makter inom organisationen, är en liten yttre Force Majeure i form av ett snöoväder ett par kyliga marsdagar ingenting. I det stora sammanhanget.
lördag 9 mars 2013
Mr melodifestivals tragikomiska retorik
Läste ett par olika artiklar där Mr Melodifsetival, Christer Björkman uttallat sig om den skeva könsfördelningen bland låtskrivare och artister i årets melodifestival. Jag måste helt enkelt citera honom från en artikel i Metro Skåne den 8 mars:
Ok Christer, var har du varit den senaste tiden? När diskussionen om hur stora festivaler bokar nästan enbart artister och band med män, även om det finns alternativ. Om samhällsstrukturen, som faktiskt råder även i Sverige, där män lär sig att ta plats och kvinnor att hålla sig i bakgrunden. Att man idag ofta kvoterar in de personer man har i sitt eget nätverk, ofta väldigt lika en själv - att man har ett väldigt snävt sökande och sedan skyller på att det saknas kompetens. Att killar röstar på killar och tjejer röstar på...killar för att de är bättre...för att de är just killar, inte för att låten är exceptionell.
OK, i Skånskans artikel, så har han dock ett resonemang kring att det kanske kan krävas lite extra insatser för att skapa fler möjligheter för de som idag av olika anledningar inte tar eller får ta plats. Men det är så himla tråkigt att "Det ska komma högre uppifrån om vi ska kolla på det här, och det har inte varit en issue eller någon som flaggat för det." I sig ett argument för att sätta in styrmedel, det verkar inte som eget "sunt förnuft" räcker.
Det är svårt för den som är privilegierad att se andras hinder. I många sammanhang tillhör jag de gynnade, som vit medelklass med nordisk bakgrund. Men en sak gör att jag ännu inte har den där räkmackan fullt ut, och det delar jag med ungefär 3,5 miljarder andra. Jag är kvinna och i Sverige...världen idag, är det fortfarande ett hinder på så många plan.
Visst, melodifestivalen kanske inte är det tyngsta eller viktigaste forumet att driva jämställdhetsfrågor på, men herr Björkman, du kan aldrig blunda för att även den är en spegling av samhället i stort. Och som makthavare i branschen har du faktiskt möjlighet att påverka detta. Våga använda den makten värdigt!
"Det finns ingen jämlikhetsissue i artisteri. Man tänker inte riktigt i kön.
Det har aldrig varit en fråga. Man väljer det som är bäst i kombination
med genrebredd och verkshöjd, inte kön. Man skulle kunna göra
jämna startfält, men det blir inte lika rolig TV då."
Det har aldrig varit en fråga. Man väljer det som är bäst i kombination
med genrebredd och verkshöjd, inte kön. Man skulle kunna göra
jämna startfält, men det blir inte lika rolig TV då."
Ok Christer, var har du varit den senaste tiden? När diskussionen om hur stora festivaler bokar nästan enbart artister och band med män, även om det finns alternativ. Om samhällsstrukturen, som faktiskt råder även i Sverige, där män lär sig att ta plats och kvinnor att hålla sig i bakgrunden. Att man idag ofta kvoterar in de personer man har i sitt eget nätverk, ofta väldigt lika en själv - att man har ett väldigt snävt sökande och sedan skyller på att det saknas kompetens. Att killar röstar på killar och tjejer röstar på...killar för att de är bättre...för att de är just killar, inte för att låten är exceptionell.
OK, i Skånskans artikel, så har han dock ett resonemang kring att det kanske kan krävas lite extra insatser för att skapa fler möjligheter för de som idag av olika anledningar inte tar eller får ta plats. Men det är så himla tråkigt att "Det ska komma högre uppifrån om vi ska kolla på det här, och det har inte varit en issue eller någon som flaggat för det." I sig ett argument för att sätta in styrmedel, det verkar inte som eget "sunt förnuft" räcker.
Det är svårt för den som är privilegierad att se andras hinder. I många sammanhang tillhör jag de gynnade, som vit medelklass med nordisk bakgrund. Men en sak gör att jag ännu inte har den där räkmackan fullt ut, och det delar jag med ungefär 3,5 miljarder andra. Jag är kvinna och i Sverige...världen idag, är det fortfarande ett hinder på så många plan.
Visst, melodifestivalen kanske inte är det tyngsta eller viktigaste forumet att driva jämställdhetsfrågor på, men herr Björkman, du kan aldrig blunda för att även den är en spegling av samhället i stort. Och som makthavare i branschen har du faktiskt möjlighet att påverka detta. Våga använda den makten värdigt!
fredag 21 september 2012
Privilige is invisible for those who have it
Låt oss slå fast en gång för alla att jämställdhet INTE handlar om att alla ska bli lika. Det handlar om rätten att vara olika, men också om rätten till likvärdig service.
Låt mig också förtydliga att jämställdhet handlar om kvinnor och män. Andra faktorer som påverkar förhållandet mellan människor och maktbalansen i samhället (t.ex. ålder, funktionshinder, sexuell läggning, socioekonomisk ställning, födelseland etc) är också otroligt viktiga att vara medveten om. Kön går dock igenom alla dessa faktorer.
Malmö har fått en utvecklingsplan för jämställdhetsintegrering och i fredags var jag och chefskollegorna på avdelningen på utbildning/inspiration som stadskontoret bjöd in till. Andreas Liljenrud från Botkyrka kommun gav en pedagogisk och tydlig bild av vad jämställdhetsintegrering kan betyda för oss som offentlig förvaltning.
Det är inget vi kan välja bort, gömma undan bakom våra mål om trafiksäkerhet, tillväxt, trygghet eller grön stad. Så fort det vi jobbar med har en påverkan på kvinnors och mäns villkor så finns det där. Jämställdhetsintegrering är relevant när verksamheten berör eller utgår från individers villkor, samt när verksamheten har betydelse för en eller flera befolkningsgrupper i livets olika skeden. (Jag vet att flera av er känner igen er). Till exempel:
Jämställdhetsintegrering talar om var arbetet ska bedrivas, dvs där ordinarie beslut fattas. Det är lätt hänt att vi skapar ett pilotprojekt, eller en speciell tjänst för arbetet. Det kan fungera som stöd, men för att lyckas fullt ut behöver frågan in i vardagen.
Hur jämställdhetsintegrerar vi?
Börja alltid med en bra analys. En bra analys behöver ett bra underlag, dvs könsuppdelad statistik. En könskonsekvensanalys beskriver utfallet för kvinnor och män vid en viss åtgärd. I en jämställdhetsanalys kopplar man utfallet till jämställdhetsmålen och tittar på hur dessa påverkas. Att genom en bra analys visa att jämställdhet inte är någon faktor i just den här frågan är också ett resultat.
Använd resultatet från analyserna i arbetet med den sakfråga som ska hanteras. Gör det inte i efterhand, eller genom separat redovisning.
Walk the talk
Det är inte alltid helt lätt att som enskild handläggare veta hur och varför man ska ta sig an utmaningen att jämställdhetsintegrera. Här måste vi chefer “walk the talk”, dvs ge nycklar och förutsättningar att jobba med frågan, och framförallt att efterfråga underlag i samband med programarbete, projektplanering och utvärderingar.
Själv har jag utmanat mina chefskollegor att anta utmaningen att jämställdhetsintegrera. Min första åtgärd kommer att vara att efterfråga könsuppdelad statistik i den mätning om drift- och underhållsfrågor vi gör årligen, samt att lägga in en jämställdhetsanalys både i samband med omvärldsanalysen inför verksamhetsplaneringen 2014 och nu när vi ska se över strategin för vårt dialogarbete.
I full förvissning om att jämställdhetsintegering bidrar till kvalitetssäkring och verksamhetsutveckling.
Citatet i rubriken är hämtat från Michael Kimmel, sociolog med inriktning genusstudier, USA
Låt mig också förtydliga att jämställdhet handlar om kvinnor och män. Andra faktorer som påverkar förhållandet mellan människor och maktbalansen i samhället (t.ex. ålder, funktionshinder, sexuell läggning, socioekonomisk ställning, födelseland etc) är också otroligt viktiga att vara medveten om. Kön går dock igenom alla dessa faktorer.
Malmö har fått en utvecklingsplan för jämställdhetsintegrering och i fredags var jag och chefskollegorna på avdelningen på utbildning/inspiration som stadskontoret bjöd in till. Andreas Liljenrud från Botkyrka kommun gav en pedagogisk och tydlig bild av vad jämställdhetsintegrering kan betyda för oss som offentlig förvaltning.
Det är inget vi kan välja bort, gömma undan bakom våra mål om trafiksäkerhet, tillväxt, trygghet eller grön stad. Så fort det vi jobbar med har en påverkan på kvinnors och mäns villkor så finns det där. Jämställdhetsintegrering är relevant när verksamheten berör eller utgår från individers villkor, samt när verksamheten har betydelse för en eller flera befolkningsgrupper i livets olika skeden. (Jag vet att flera av er känner igen er). Till exempel:
- Om vi bygger multisportarenor och dessa bara används av killar
- Om mörka cykelbanor och gångvägar med mycket buskage stoppar äldre och yngre kvinnor från att använda dem
- Om vi satsar på kollektivtrafik i staden eller på regional och nationell pendling
- Om snöröjningen prioriterar gång- och cykelvägar eller yttre ringvägen
- Om vi bjuder på arrangemang som lockar alla åldrar och både killar och tjejer
Jämställdhetsintegrering talar om var arbetet ska bedrivas, dvs där ordinarie beslut fattas. Det är lätt hänt att vi skapar ett pilotprojekt, eller en speciell tjänst för arbetet. Det kan fungera som stöd, men för att lyckas fullt ut behöver frågan in i vardagen.
Hur jämställdhetsintegrerar vi?
Börja alltid med en bra analys. En bra analys behöver ett bra underlag, dvs könsuppdelad statistik. En könskonsekvensanalys beskriver utfallet för kvinnor och män vid en viss åtgärd. I en jämställdhetsanalys kopplar man utfallet till jämställdhetsmålen och tittar på hur dessa påverkas. Att genom en bra analys visa att jämställdhet inte är någon faktor i just den här frågan är också ett resultat.
Använd resultatet från analyserna i arbetet med den sakfråga som ska hanteras. Gör det inte i efterhand, eller genom separat redovisning.
Walk the talk
Det är inte alltid helt lätt att som enskild handläggare veta hur och varför man ska ta sig an utmaningen att jämställdhetsintegrera. Här måste vi chefer “walk the talk”, dvs ge nycklar och förutsättningar att jobba med frågan, och framförallt att efterfråga underlag i samband med programarbete, projektplanering och utvärderingar.
Själv har jag utmanat mina chefskollegor att anta utmaningen att jämställdhetsintegrera. Min första åtgärd kommer att vara att efterfråga könsuppdelad statistik i den mätning om drift- och underhållsfrågor vi gör årligen, samt att lägga in en jämställdhetsanalys både i samband med omvärldsanalysen inför verksamhetsplaneringen 2014 och nu när vi ska se över strategin för vårt dialogarbete.
I full förvissning om att jämställdhetsintegering bidrar till kvalitetssäkring och verksamhetsutveckling.
Citatet i rubriken är hämtat från Michael Kimmel, sociolog med inriktning genusstudier, USA
söndag 16 september 2012
Allt kan säljas med mördande reklam
Till och med den maktordning som "det moderna" samhället bygger på idag; där kvinnor lär sig att vara tysta, behagfulla och underordnade och män lär sig att det blir riktiga män bara genom den tuffa attitydens och den knutna handens väg.
Egentligen inte särskilt revolutionerande. Reklamen finns ju där för att peta på våra största rädslor; att inte vara omtyckt, att inte passa in. Den finns där för att sälja en lösning. Den finns där för att ett litet fåtal vill tjäna pengar på de strukturer som håller oss inlåsta i en alltför trång syn på vad det innebär att vara kvinna och man.
Det finns alltid de som vill debattera huruvida reklamen endast återspeglar verkligheten eller om den driver på den verklighet vi har. Spelar det någon roll egentligen? Är det denna värld vi vill ha? Ja, några vill det uppenbart, eftersom de tjänar på det...pengar...makt. Men är det denna värld som kommer att leda till en bra värld för kommande generationer att växa upp i? Tror inte det.
Ta trettiofem minuter av er tid och titta på videoinspelningen av ett av hennes föredrag (eller ta er åtminstone igenom 5-minuters-versionen på hennes hemsida). Och kom sedan och säg till mig att skillnaden mellan kvinnor och män bara handlar om biologi. Om ni vågar...
Egentligen inte särskilt revolutionerande. Reklamen finns ju där för att peta på våra största rädslor; att inte vara omtyckt, att inte passa in. Den finns där för att sälja en lösning. Den finns där för att ett litet fåtal vill tjäna pengar på de strukturer som håller oss inlåsta i en alltför trång syn på vad det innebär att vara kvinna och man.
 |
| www.jeankilbourne.com |
Inget nytt, men så otroligt tydligt blev det när jag såg "Killing us softly 3" med Jean Kilbourne. Hon har sedan flera år tillbaka lyft fram reklamen och vilka stereotyper och egenskaper den ger kvinnor respektive män.
Ta trettiofem minuter av er tid och titta på videoinspelningen av ett av hennes föredrag (eller ta er åtminstone igenom 5-minuters-versionen på hennes hemsida). Och kom sedan och säg till mig att skillnaden mellan kvinnor och män bara handlar om biologi. Om ni vågar...
 |
| Exempel hämtat från facebook, där min kommentar var: "We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal..." |
måndag 20 augusti 2012
Ge mig en 70-väg
Såhär en och en halv vecka in i arbetets gilla gång börjar jag komma ihåg vad det är som driver mig. Vad som ger energi och gör det helt OK att lunka till jobbet på morgonen.
Jag känner glad förväntan för det som komma skall. Och den förväntan har jag smittats av på jobbet. Från de som hänger med när jag testar en ny metod för incheckning på enhetsmötet. Från de som delar med sig av sina tankar, sin humor och sin värme. Som har överseende när det inte riktigt blir som jag tänkt. Som hänger på när jag vill testa. Min enhet med andra ord - och jag gillar den/de som jobbar där skarpt!
Jag är ingen god ledare i precis alla lägen. Jag testar mig fram, känner mig bekväm i en situation, osäker och obekväm i en annan. Balanserar på den där ibland slaka linan som handlar om att delegera, men ändå finnas till hands. Vid rätt tidpunkt. För rätt slags frågor. När blir det "vind för våg" och när blir det växtplats för de som jobbar nära en? Är jag tillräckligt tydllg alla gånger? Är jag övertydlig?
Orsaken till mina funderingar är att det vankas verksamhetsplanering, som startar med kick start för enheten - två dagar tillsammans. Nu ska vi hitta rätt bland alla inriktningsmål, effektmål och strategier och finna våra aktiviteter och milstolpar för de kommande två åren. Jag har en tanke om hur vi ska göra det. Den är inte helt tydlig än (vi ska ju inte iväg förrän i övermorgon, sa hon med ett lätt ansträngt leende) men jag hoppas att det landar väl.
Jag känner i alla fall förväntan. Och lite stundens allvar. Att ta ett chefsskap och ett ledarskap kan man inte ta lättvindigt. Framförallt inte då man är nära andra människor - man har ett ansvar för att de ska ges möjlighet till utveckling, till att trivas. Jo, jo, individen har också ett ansvar, men som ledare spelar du roll. Det är både en triggande och lite skrämmande tanke. Och det är nog sunt att det är så.
Säkert blir det inte helt som jag har tänkt på planeringsdagarna. Men det är just det som ger mig energi. Förväntan. Möjligheten att testa och se vart det bär hän. Chansen att lära sig nya saker om sig själv och andra längs vägen. Det kan kännas lite läskigt ibland, men vem utvecklas av att köra en SUV på en raksträcka i 140km/h mil efter mil? Inte jag. Ge mig en 70-väg med kurvor och krön. Ge mig till det en buss med en brokig skara passagerare. Då vet man aldrig vad som kan hända. Och det är just det som skakar om i glädjenerven. Något som behövs såhär 48 veckor till nästa sommarledighet...
Jag känner glad förväntan för det som komma skall. Och den förväntan har jag smittats av på jobbet. Från de som hänger med när jag testar en ny metod för incheckning på enhetsmötet. Från de som delar med sig av sina tankar, sin humor och sin värme. Som har överseende när det inte riktigt blir som jag tänkt. Som hänger på när jag vill testa. Min enhet med andra ord - och jag gillar den/de som jobbar där skarpt!
Jag är ingen god ledare i precis alla lägen. Jag testar mig fram, känner mig bekväm i en situation, osäker och obekväm i en annan. Balanserar på den där ibland slaka linan som handlar om att delegera, men ändå finnas till hands. Vid rätt tidpunkt. För rätt slags frågor. När blir det "vind för våg" och när blir det växtplats för de som jobbar nära en? Är jag tillräckligt tydllg alla gånger? Är jag övertydlig?
Orsaken till mina funderingar är att det vankas verksamhetsplanering, som startar med kick start för enheten - två dagar tillsammans. Nu ska vi hitta rätt bland alla inriktningsmål, effektmål och strategier och finna våra aktiviteter och milstolpar för de kommande två åren. Jag har en tanke om hur vi ska göra det. Den är inte helt tydlig än (vi ska ju inte iväg förrän i övermorgon, sa hon med ett lätt ansträngt leende) men jag hoppas att det landar väl.
Jag känner i alla fall förväntan. Och lite stundens allvar. Att ta ett chefsskap och ett ledarskap kan man inte ta lättvindigt. Framförallt inte då man är nära andra människor - man har ett ansvar för att de ska ges möjlighet till utveckling, till att trivas. Jo, jo, individen har också ett ansvar, men som ledare spelar du roll. Det är både en triggande och lite skrämmande tanke. Och det är nog sunt att det är så.
Säkert blir det inte helt som jag har tänkt på planeringsdagarna. Men det är just det som ger mig energi. Förväntan. Möjligheten att testa och se vart det bär hän. Chansen att lära sig nya saker om sig själv och andra längs vägen. Det kan kännas lite läskigt ibland, men vem utvecklas av att köra en SUV på en raksträcka i 140km/h mil efter mil? Inte jag. Ge mig en 70-väg med kurvor och krön. Ge mig till det en buss med en brokig skara passagerare. Då vet man aldrig vad som kan hända. Och det är just det som skakar om i glädjenerven. Något som behövs såhär 48 veckor till nästa sommarledighet...
fredag 17 augusti 2012
För bekväm för egen bil
Ja, så är det. Jag är för bekväm för egen bil.
Orkar inte betala skatt och försäkring, komma ihåg att tanka eller fylla på spolarvätska.
Har roligare saker för mig än att åka till besiktningen.
Sover bättre utan att behöva oroas över pangade rutor, stulna musikanläggningar och repor i lacken.
Planterar hellre bambu och elefantgräs än att bygga nytt garage.
Investerar hellre i räntefonder än ett fordon som förlorar i värde så fort man lämnar bilhallen.
Svettas hellre i joggingspåret än med muttrarna och fälgarna när vinterdäcken ska på.
Giter inte åka till reparatören för att avgassystemet rosslar eller kamaxeln är utsliten.
Jag är inte för bekväm för bil. Lånar gärna. Eller hyr ibland när jag behöver. Men du, det är ganska gött att varje morgon tänka att man har sin egen privatchaufför till och från jobbet (nästan sin egen i alla fall - faktiskt ok att dela med lite andra busspendlare). Eller att ha råd till både taxi och hotellrum när man vill hitta på något en helg. Till typ samma pris som att ha en egen bil.
Vissa köper bil för att de är bekväma. Jag väntar så länge jag bara kan - bara för att det är bekvämare så.
Orkar inte betala skatt och försäkring, komma ihåg att tanka eller fylla på spolarvätska.
Har roligare saker för mig än att åka till besiktningen.
Sover bättre utan att behöva oroas över pangade rutor, stulna musikanläggningar och repor i lacken.
Planterar hellre bambu och elefantgräs än att bygga nytt garage.
Investerar hellre i räntefonder än ett fordon som förlorar i värde så fort man lämnar bilhallen.
Svettas hellre i joggingspåret än med muttrarna och fälgarna när vinterdäcken ska på.
Giter inte åka till reparatören för att avgassystemet rosslar eller kamaxeln är utsliten.
Jag är inte för bekväm för bil. Lånar gärna. Eller hyr ibland när jag behöver. Men du, det är ganska gött att varje morgon tänka att man har sin egen privatchaufför till och från jobbet (nästan sin egen i alla fall - faktiskt ok att dela med lite andra busspendlare). Eller att ha råd till både taxi och hotellrum när man vill hitta på något en helg. Till typ samma pris som att ha en egen bil.
Vissa köper bil för att de är bekväma. Jag väntar så länge jag bara kan - bara för att det är bekvämare så.
tisdag 14 augusti 2012
"Det blev bara fel!"
Stackars påg som jobbade på Kjell & Co. Han är både ångerfull och en jättebra kille... Det var ju såå olyckligt att det hände... [OBS! nu är jag sådär ironisk som är svårt att uppfatta i skriven text. Tyvärr är det nog inte lika mycket ironi i uttalandet från pressansvarige i artikeln nedan]
Nu är detta alls inget ovanligt fel. Nej då, snarare så det brukar vara. "Boys will be boys" och allt det där ni vet. Men att avsluta intervjun med att försvara sextrakasserierna är inte Ok, även om man precis innan låtit pojken avsluta sin provanställning!
När ska vi vakna upp och inse att det inte alls "bara blir fel", utan att det handlar om en kvinnosyn (och manssyn) som tillåter killar att ta för sig och tjejer att objektifieras. Där kvinnliga politiker mister jobbet för en Toblerone och män sitter kvar på sina höga hästar efter att ha roat sig på sexklubb. Men det har kanske med kompetens att göra... (inte).
fredag 6 juli 2012
Allsång för nästan alla
Bra där Måns! (eller rättare sagt manusförfattaren som skriver Måns små talkort)
Efter ett potpurri av fotbollslåtar framförda av Markoolio, E-Type, Uggla, Hegerfors och av Måns själv, får Ugglas medsångerska Edith Backlund frågan om varför det bara är män som gör fotbollslåtar. (varför får just HON den frågan kan man undra. Ska hon stå till svars, eller?)
Nu är Edith snabb att svara att det visst finns kvinnor som gjort fotbollslåtar - Shakira till exempel. Och Christina Aguilera. Och Linda Bengtzing också för den delen, men Måns avslutar snabbt genom att konstatera att, nåväl, det görs inte så många fotbollslåtar av svenska kvinnor i alla fall...
Det finns ju i och för sig en del sanning i det. Men den intressanta frågan är väl mer varför det är så´, eller varför det är så viktigt att ha just fotbollslåtar i fokus (och så djupt hinner man aldrig i ett ytligt och lättsvävande program som allsången). Och varför Hegerfors enda starka fotbollsögonblick kommer från herrfotbollen. (Lite extra pinsamt när Victoria Svensson syns som allsångspublik bak i bild.)
Och även om man som kommuninvånare i Lund ska vara lite extra stolt över Lundasonen, som leder allsången, så undrar man ju om det inte finns en enda kvinna under dessa, typ hundra år, som allsången funnits, som skulle kunna leda den. Och göra det bra. Helt utan styltiga och förutsägbara manuskort...
Efter ett potpurri av fotbollslåtar framförda av Markoolio, E-Type, Uggla, Hegerfors och av Måns själv, får Ugglas medsångerska Edith Backlund frågan om varför det bara är män som gör fotbollslåtar. (varför får just HON den frågan kan man undra. Ska hon stå till svars, eller?)
Nu är Edith snabb att svara att det visst finns kvinnor som gjort fotbollslåtar - Shakira till exempel. Och Christina Aguilera. Och Linda Bengtzing också för den delen, men Måns avslutar snabbt genom att konstatera att, nåväl, det görs inte så många fotbollslåtar av svenska kvinnor i alla fall...
Det finns ju i och för sig en del sanning i det. Men den intressanta frågan är väl mer varför det är så´, eller varför det är så viktigt att ha just fotbollslåtar i fokus (och så djupt hinner man aldrig i ett ytligt och lättsvävande program som allsången). Och varför Hegerfors enda starka fotbollsögonblick kommer från herrfotbollen. (Lite extra pinsamt när Victoria Svensson syns som allsångspublik bak i bild.)
Och även om man som kommuninvånare i Lund ska vara lite extra stolt över Lundasonen, som leder allsången, så undrar man ju om det inte finns en enda kvinna under dessa, typ hundra år, som allsången funnits, som skulle kunna leda den. Och göra det bra. Helt utan styltiga och förutsägbara manuskort...
måndag 18 juni 2012
En resepolicys öden & äventyr
...To be continued. Det slår aldrig fel att säsongsavslutningar summeras upp på det sättet; med en ruskigt spännande cliffhanger, som får mig att hoppa upp och ner i soffan och vråla "Neej, jag vill veta nu!!!"
Kanske inte lika rafflande, men likväl en cliffhanger på sitt eget lilla vis, har resepolicyn på min arbetsplats bjudit på. Vad är vi inne på för säsong nu? Låt oss se...13:e säsongen faktiskt. Ja, ni hörde rätt, säsong 13! (Vi hade snart varit ikapp Dallas, om inte JR börjat härja i rutan igen.)
Och vilka cliffhangers har vi då sett i resepolicyarbetet? Jo, bl.a. de här:
Hur ser det ut hos oss, vi som ska föregå med gott exempel? Jo,tack, relativt tydlig policy med riktigt goda intentioner, men med en handlingsplan som inte egentligen finns, varken för implementering av själva policyn eller för åtgärder för att efterleva den.
Det som är bra är att vi har tillräckligt "högt i tak" för att klara av lite självreflektion av detta slag. (Eller hur?) Och vi är många redan idag som väljer att resa hållbart även utan en konkret handlingsplan. Det är ju inte alltid policies som löser gordiska knutar, utan dialogen, goda initiativ och förebilder. Men samtidigt behöver vi som arbetsgivare visa en tydlig väg och skapa bra förutsättningar. Så var är cykelservicen och regnställen till de som cyklar & går? När kan jag börja räkna tågtid som arbetstid? När finns det periodkort i stället för reskassa att använda för tjänsteresor? Hur märks det att jag väljer cykeln före bilen när jag tar mig runt i stan?
Nu är det ju inte alltid av ondo med en härligt rafflande to be continued. Så länge vi som regisserar storyn har någon slags pejl på hur vi vill att fortsättningen ska bli...
Kanske inte lika rafflande, men likväl en cliffhanger på sitt eget lilla vis, har resepolicyn på min arbetsplats bjudit på. Vad är vi inne på för säsong nu? Låt oss se...13:e säsongen faktiskt. Ja, ni hörde rätt, säsong 13! (Vi hade snart varit ikapp Dallas, om inte JR börjat härja i rutan igen.)
Och vilka cliffhangers har vi då sett i resepolicyarbetet? Jo, bl.a. de här:
- Miljöförvaltningens representant åker plötsligt till Australien för att jobba där ett par år - men ersätts av en lika engagerad och duktig kollega
- Resvaneanalysen 2006 visar att det inte fanns statistik över bilanvändningen på förvaltningarna - men på något sätt blir det ändå en rapport med fullgod nulägesbeskrivning (inga siffror att redovisa säger ju också något...)
- Efter en gedigen internremiss, där flera förvaltningar nickar gillande åt helhetsgreppet, stänger stadsdirektören ner resepolicyn och vill att den ska återgå till att handla om enbart ekonomi - men gatukontoret väljer att fortsätta på egen hand
- Efter att gatukontoret valt att ta saken i egna händer presenteras en ny resepolicy....utan färdig handlingsplan - och där har vi den igen! To be continued...
Hur ser det ut hos oss, vi som ska föregå med gott exempel? Jo,tack, relativt tydlig policy med riktigt goda intentioner, men med en handlingsplan som inte egentligen finns, varken för implementering av själva policyn eller för åtgärder för att efterleva den.
Det som är bra är att vi har tillräckligt "högt i tak" för att klara av lite självreflektion av detta slag. (Eller hur?) Och vi är många redan idag som väljer att resa hållbart även utan en konkret handlingsplan. Det är ju inte alltid policies som löser gordiska knutar, utan dialogen, goda initiativ och förebilder. Men samtidigt behöver vi som arbetsgivare visa en tydlig väg och skapa bra förutsättningar. Så var är cykelservicen och regnställen till de som cyklar & går? När kan jag börja räkna tågtid som arbetstid? När finns det periodkort i stället för reskassa att använda för tjänsteresor? Hur märks det att jag väljer cykeln före bilen när jag tar mig runt i stan?
Nu är det ju inte alltid av ondo med en härligt rafflande to be continued. Så länge vi som regisserar storyn har någon slags pejl på hur vi vill att fortsättningen ska bli...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)