En resepolicys öden & äventyr

...To be continued. Det slår aldrig fel att säsongsavslutningar summeras upp på det sättet; med en ruskigt spännande cliffhanger, som får mig att hoppa upp och ner i soffan och vråla "Neej, jag vill veta nu!!!"

Kanske inte lika rafflande, men likväl en cliffhanger på sitt eget lilla vis, har resepolicyn på min arbetsplats bjudit på. Vad är vi inne på för säsong nu? Låt oss se...13:e säsongen faktiskt. Ja, ni hörde rätt, säsong 13! (Vi hade snart varit ikapp Dallas, om inte JR börjat härja i rutan igen.)

Och vilka cliffhangers har vi då sett i resepolicyarbetet? Jo, bl.a. de här:

• Miljöförvaltningens representant åker plötsligt till Australien för att jobba där ett par år - men ersätts av en lika engagerad och duktig kollega
• Resvaneanalysen 2006 visar att det inte fanns statistik över bilanvändningen på förvaltningarna - men på något sätt blir det ändå en rapport med fullgod nulägesbeskrivning (inga siffror att redovisa säger ju också något...)
• Efter en gedigen internremiss, där flera förvaltningar nickar gillande åt helhetsgreppet, stänger stadsdirektören ner resepolicyn och vill att den ska återgå till att handla om enbart ekonomi - men gatukontoret väljer att fortsätta på egen hand
• Efter att gatukontoret valt att ta saken i egna händer presenteras en ny resepolicy....utan färdig handlingsplan - och där har vi den igen! To be continued...

Är det något de här frågorna INTE behöver, så är det otydlighet i ramarna. T.ex. kring vad som ska ske, av vem, när det är OK att göra avsteg och vad som egentligen händer om man väljer att strunta i att följa policyn.

Hur ser det ut hos oss, vi som ska föregå med gott exempel? Jo,tack, relativt tydlig policy med riktigt goda intentioner, men med en handlingsplan som inte egentligen finns, varken för implementering av själva policyn eller för åtgärder för att efterleva den.

Det som är bra är att vi har tillräckligt "högt i tak" för att klara av lite självreflektion av detta slag. (Eller hur?) Och vi är många redan idag som väljer att resa hållbart även utan en konkret handlingsplan. Det är ju inte alltid policies som löser gordiska knutar, utan dialogen, goda initiativ och förebilder. Men samtidigt behöver vi som arbetsgivare visa en tydlig väg och skapa bra förutsättningar. Så var är cykelservicen och regnställen till de som cyklar & går? När kan jag börja räkna tågtid som arbetstid? När finns det periodkort i stället för reskassa att använda för tjänsteresor? Hur märks det att jag väljer cykeln före bilen när jag tar mig runt i stan?

Nu är det ju inte alltid av ondo med en härligt rafflande to be continued. Så länge vi som regisserar storyn har någon slags pejl på hur vi vill att fortsättningen ska bli...