Kupévärmare

Tåg från Göteborg till Malmö via Hässleholm. Första klass med andra klassens passagerare. Ve och fasa, man kan ju bli förfärad för mindre. Två stycken hässleholmare som snackar och fnissar på ett sådant enerverande sätt att jag undrar om det är jag som är överkänslig och otilllåtande mot min omgivning. En kvinna bokar taxi från Lund till Lomma efter ett högljutt telefonsamtal med någon arbetskamrat om någon arbetskamrat. ... Nej det var visst bara de tre som gick mig på nerverna. Då är det i alla fall inte jag mot världen helt och hållet. Och dessutom kliver två av dem av i Hässleholm nu. Ahh...lugnet sänker sig. Bara trekvart kvar hem....

Att utveckla utvecklingsarbete

På väg hemfrån Göteborg. Har varit på analysseminarium om jämställdhetsintegrering. Vi har ju fått utvecklingsmedel för att jobba med hållbar jämställdhet inom Framtidens kollektivtrafik. Idag utgick vi från två dilemman:

1. Vem tar hand om styrningen och ska man jobba ovanifrån eller underifrån?
2. Kunskap eller handling först? Stannar i vid att utbilda utan att följa upp om det leder till förändring? Eller kan aktivt agerande skapa tillfälle för ökad kunskap? Och hur gör vi med attityder och värderingar.

Jag kom fram till att jag behöver en ny styrgrupp. Det här handlar alldeles för mycket om övergripande verksamhetsutveckling för att det ska vara knutet till projektets styrgrupp. Jag behöver en helt annan förankring för att få ledningen att driva frågan och efterfråga resultat. Jag måste också kräva en tydligare strategi för integrering i övrig verksamhet efter att projektpengarna har tagit slut.
Ann-Sofie - fd kollega från Kalmar - var där. Det var där, med henne och med Lisbeth B, som jag började diskutera jämställdhet och transporter. Jag fick fantastiska möjligheter till reflektion och kompetensstärkning i de samtalen. Och det var likadant idag. En fikapaus med Ann-Sofie ger helt nya perspektiv. Så uppfriskande! Tack Ann-Sofie!
Så, hem och ta en ordentlig funderare på fortsättningen i arbetet. Just nu känns det överväldigande. Så många intryck och så var det bara jag från vårt projekt där. Jag tror jag måste inse att det här året och nästa är ett utvecklingsprojekt för själva utvecklingsarbetet. Alla resultat kommer inte direkt. Jag har tid på att diskutera, reflektera, kräva, besluta och genomföra...och att se till att det inte bara är JAG som gör det.

Svågertorp - platsen i våra drömmar?

Läste ni artikeln om Svågertorp i Sydsvenskan idag?
Mitt i prick. Tror verkligen byggHERRARNA att de kan placera ut kolosser lite hur som helst, asfaltera ut fotbollsplaner av parkeringsyta emellan och sedan tro att vi vill cykla runt i det området? Min tioåriga brorsdotter hade kunnat rita en mycket bättre planlösning på det området än vad det har blivit idag. T.o.m. IKEA som vill vara gröna, valde att lägga parkeringsyta först och byggnad sen. Därefter ville de att Malmö stad skulle flytta busshållplatsen närmre deras entré. Men berget är trött på att vara den som kommer och möter. Så mycket fantasi tycker jag inte det behövs för att faktiskt få till en människovänlig externhandel.

Och Malmö har ju ambitionen att vara ledande på hållbar stadsutveckling. Det blir vi inte om vi fortsätter tillåta asfaltdjungeln att bre ut sig på första parkett. Visst förstår jag också att man vill ha plats för bilparkering, men måste det alltid vara första plats? Börjar bli heligt trött på att det stannar vid snack och blir så lite över till att verkligen göra.


http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article568663/Blast-pa-flarden.html

Vintermörker

En grå dag...ännu en grå dag...en till...och en till.
Huvudet är tungt, ögonlocken hänger och inte ens mineralpuder-foundation-super-extra-glimmering-hot-and-beautiful kan dölja det glåmiga och bleka. Var är energin och viljan? Vem har tagit mitt jävlar anamma?

Jag börjar tro att det är meningen att vi här uppe i norr ska gå i ide från november till februari. Och då bor jag ändå i Skåne - som i alla fall har möjlighet till några timmars dagsljus. Men avsaknaden av snö ger bara...just det, mörker. Och det börjar krypa under skinnet på mig.

Finns bara en räddning och det är att börja dofta, tänka, känna och smaka på julen. Pepparkaksburken är öppnad, mitt te får smak av ingefära och kanel och tidningar med jultema ligger redo att läsas. För mig är det inte bara att klara av de röda dagarna under julhelgen, utan det handlar om att hitta stämningen långt innan dess. Ja tack till julgran till första advent. Låt mig njuta innan jul, sen kan allt få kastas ut innan nyårsklockorna ringt ut. Ja tack till "Christmas Bells" i min mp3 och ja tack till roliga papper och band att slå in paket i. Ja tack till allt som får mörkret inne och ute att skingras något.

Någon har varit i vår lägenhet...

Någon har varit i vår lägenhet medan vi var i Hässleholm... "Da na na na naaa!" (Samma ljud som i slutet av varje avsnitt på Dr Drövels hemlighet). Ljus har tänts och släckts och t.o.m. flyttat position.

Nåväl, så är det när man har visning. Allt känns som vanligt men ändå inte. För fyra timmar sedan gick ett tjog människor runt och tittade på vår lägenhet, på våra saker, i våra rum. De har bedömt, dömt, gillat, ogillat, funderat och fantiserat. Och ja, en av dem ville ha lägenhet och la ett första bud.

Det känns fantastiskt bra. Det har varit en hel del fjärilar i magen den senaste tiden. Man vet ju inte alls om någon vill ha lägenheten egentligen. Det är därför komiskt att så fort vi fick budet, så började vi hoppas på att få lite lite mer än utgångspriset. vi har lovat oss själva att vara nöjda med det, men mycket vill ha mer och plötsligt vädrar vi morgonluft! Nu är det verkligen dags att ta i trä, så att vår nyvunna sturskhet inte välter skutan innan den ens hunnit ut från hamn. Vi vet ju hur det var med huset som vi vann, förlorade och vann igen.

På tisdag är det dags igen. Putsa lite till, tända och släcka ljus och sen (hoppas hoppas hoppas)... Det är nästan så jag längtar till nästa fas med packning, städ och flytt...så länge den här fasen går vägen!

Lördagsfix

Tanken är att jag ska städa. Hur jag tycker det går? - Sådär. Det är egentligen inte mycket som ska göras, men det känns som om allt blir lika dammigt igen, så fort man har dragit trasan över det. Nej, upp med allt på vinden bara, det är den enklaste metoden. Och så ner till blomsterbutiken och inhandla något fint att ha på spiselkransen.

I eftermiddag hoppas jag på en skön höstpromenad. Det är lite "halvklart till mulet", men det kan vara gött att lämna lägenheten lite, kanske ta en fika. Är det något Malmö är bra på så är det många och mysiga fikaställen. Även inne i bostadskvarteren poppar de upp. Det gillar jag.

Sen ska jag sätta mig och jämföra excellfiler, vars siffror borde stämma överens men inte gör det. Jag ger mig katten på att det finns en inbyggd hemlig formel som är till för att göra livet lite mer spännande och oväntat för användaren. Som säger -"Ha ha, där fick du dig allt! Lita inte på att 1+1=2 i alla lägen!" Och visst har den rätt. 1+1 kan ju också bli 11...

Anything goes

Sambon sitter och trixar med en gammal dator som min pappa ska få i fars dag-present. Deras gamla började nämligen sjunga på sista versen och det fanns inga kompatibla tillbehör längre. Vi ska ta den på tåget i morrn, och eftersom det är ett av dessa gråa stora monster, så blir det till att försöka packa in den i resväska med rullhjul. Det kan bli lite knixigt att ta den på cykeln dock, men anything goes!

Kollegan har träffat Skånetrafiken för att se hur man kan utveckla nya jojo-kortet till att innefatta fler erbjudanden än bara kollektivtrafik - abonnemang på säker och torr cykelparkering t.ex. Mycket spännande. Hoppas att det blir så populärt att cykelplatserna inte räcker till och vi får plocka platser från de helt onödiga nya parkeringshusen som byggs vid citytunnelstationerna (trodde vi ville komma ur bilberoendet och inte öka på tillgängligheten för det minst yteffektiva och minst miljövänliga transportslaget i stadstrafiken). Här är det lite väl mycket "Anything goes" för min smak.

Nu är det helg och dags att varva ner, åtminstone försöka, med en lägenhet ute till försäljning, visning på söndag och banken flåsande i nacken med krav på snabb affär. Så det står städning på schemat i morgon. Sambon tar kök och badrum och jag övriga rum. Han kom även på att måla i elementen så att de inte är så skavda längre. Intressant att man väntar med sådant tills det är dags att flytta ut. Nåväl, en blir väl hemmablind. Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete, eller hur?

Tre gubbar tre gubbar

Ja, det var tre män som inledde seminariet om framtiden för kollektivtrafiken i Malmö. Det visar på ett sätt att ordförandeposterna i poltiken på den tekniska sidan fortfarande innehas av män. Men även om det var dessa tre män som inledde, så hade jag faktiskt tänkt till att det skulle vara lika många män som kvinnor på podiet idag. Och det är ju egentligen inte så svårt - egentligen bara att undvika att ta samma personer som man brukar - av gammal vana.

Vem som sitter på vilken post fäller ibland avgörandet, men när vi pratar kompetens så borde det vara andra saker än titeln som avgör. Förmåga att formulera sig begripligt, våga spetsa till det och sticka ut hakan och att bjuda på sig själv. Och kunnighet och engagemang i frågan förstås. Det är vad en paneldebattsmedlem bör ha för kvalifikationer.

Bäst idag var inslaget kring sociala medier. Det ruskade om och blev en vitamininjektion i höstrusket. Att inse att det händer något i den samhällskultur vi lever i och att det även kommer att påverka hur vi planerar vår stad och vad vi bör satsa på. Vi kan inte sticka huvudet i sanden och fortsätta lyssna bara på de som skriker högst genom direktingångar till politikernas mailbox. Vi kanske inte heller ska sätta all vår blinda tilltro till dessa nya kommunikationsformer. En baksida är ju faktiskt att även om man öppnar hela sin vardag så är det också väldigt lätt att vara en anonym massa, som inte tar ansvar för sina handlingar eller åsikter. Det är en ständig balansgång, men en sak vill jag slå fast. att lyssna på malmöborna och föra en tvåvägsdialog kan vi bli mycket bättre på.

Tänk att det ska behövas extra jämställdhetspengar för att kunna satsa på medborgardialog. Och tänk att det hänger på vem som sitter i projektgruppen om det överhuvudtaget blir av. Sociala aspekter ska genomsyra allas verksamheter när vi jobbar på en kommun. Tyvärr har vi en bit kvar innan det är så, i alla fal på trafikavdelningen.

Just det. Idag var det 6 män och 5 kvinnor med på seminariet. Det skulle vara fem av varje, men nu blev det tre gubbar i stället för två i början. I och för sig rätt passande nu när vi närmar oss juletid...

Varje människas rätt till delaktighet...

... underlättas av prioriterad kollektivtrafik!

I denna tekniska värld som kallas trafikplanering är det som ett uppfriskande sommarregn när vi tar in experter på sociala konsekvenser att bedöma satsningarna på spårväg. Social integration kan ses som varje människas rättighet till delaktighet - i arbetslivet, i fritids- och kulturaktiviteter och till att ha makt över sin egen hälsa. Det är så nyttigt att få lyfta blicken och fundera över VARFÖR vi egentligen satsar på prioriterad kollektivtrafik i Malmö att jag bara önskade vi var fler som funderade.

En utmaning vi fick med oss tillbaka till den kommunala beslutsprocessen var att se till att de sociala aspekterna faktiskt blir ett beslutsunderlag som används, och kanske t.o.m. är det som avgör. Miljön sätter ramen, ekonomin är medlet och social hållbarhet är målet. För vad ska vi med vägar och fordon, om ingen har råd eller vågar nyttja dem? Eller om våra ungar får astma och alla bara vill flytta ut till platser som Dalby och Bjärred där luften är friskare? Eller om de mest socialt utsatta inte har möjlighet att ta sig till det där jobbet, eftersom de inte har tillgång till bil och alla andra alternativ är för svåra? Vad händer med Malmö då?