När jag egentligen borde göra det ofta och mycket. Då jag har som mest inom mig, sådant som tumlar runt och vimsar och skaver och tär. Som skapar en berg- och dalbana av känslor, tankar och upplevelser. Livets avtryck. Erfarenheter jag både vill mista och ha kvar. Då får jag skrivkramp.
Är det för att det är så svårt att sätta ord på vissa saker? Men egentligen är det ju starka upplevelser som genererar mest potential för flöde och story. Det måste vara något annat. Kanske att jag behöver tiden för att bara vara? Eller för att det blir så banalt när det sätts på pränt. Hur kan man med svarta bokstäver på vit bakgrund egentligen fånga alla nyanser, all den känsla och upplevelse som försöker hitta ut.
Kan ni också känna att vissa år får mer betydelse för dig som person än andra. Det är som om några av dem kommer med en inbyggd magnet, som drar till sig händelser. Lite som det där med "en olycka kommer sällan ensam..." Inte för att det alltid behöver vara olyckor, men sådant som gör att du växer, vare sig du hade tänkt dig det eller inte. Och du undrar om du kommer ta dig igenom det. Om det är värt det. Men samtidigt så rädd för alternativet att inte göra det. Och i år är det Drakens år. Kanske ett tecken på att det vänder. Eller att en ännu större magnet väntar runt hörnet. Kanske skriver jag mer på bloggen. Kanske blir det fler låttexter i stället. Kanske inget av det. Nu är jag i alla fall några textrader på väg igen.
