onsdag 23 mars 2011
Tackar nej till Gunnar, Bengt och Lars
Så fort jag såg programmet för kollektivtrafikdagen 2011 bestämde jag mig för att tacka nej. Vänligt men bestämt. Säkert intressanta och bra föredragshållare, men det blir ju så o b o t l i g t t r å k i g t när alla är vita män i sina förmodligen bästa år (runt 50). Några har sidbena åt ena hållet, några satsar på en mer kal look. Men faktum återstår. Tråkigt. När aktuella frågor ska dryftas och erfarenheter delas, då är det dessa som ges och tar plats. Kvinnor åker kollektivt, män planerar den. Om man ska hårddra det. Om ni förstår...
fredag 11 mars 2011
Fördubbling av kollektivtrafiken eller devalvering av biltrafiken?
Devalvering = nedskrivning av värdet. Visserligen brukar det handla om att skriva ner värdet på valuta, men varför inte också prata om devalvering av biltrafiken? Är det inte det vi behöver göra för att nå alla dessa visioner, mål och strategier som vi skriver? Att de inte ska vara lika mycket värt som idag att välja bilen.
Idag var jag i Höör på seminarium om ett skånskt kompetenscenter för kollektivtrafik. Det handlar om att teori och praktik ska mötas på ett bättre sätt - allt för att nå fördubblingsmålet.
Det jag tar med mig och vill fundera vidare på är:
Om det nu är det som det handlar om. Jag kan ana att det ligger lite olika agendor bakom begreppet fördubbling, beroende på vem du talar med. Att alla kanske inte lika hängivet tänker på klimat, hälsa och social utveckling i första hand, utan kanske mer är intresserad av att öka värdet på sin produkt eller tjänst. Då är det inte lika roligt om resandet i absoluta tal stannar upp. Så länge de går hand i hand är kanske allt väl. Men när vi tassar in på frågan om vi ska ha ständig resandeökning, kommer vi emellertid snart till en brytpunkt då det är dags att bekänna färg. Om våra syften med fördubblingen skiljer sig, hur hittar vi vägar till samverkan i det? Något för det blivande kompetenscentret att fundera vidare på?
Idag var jag i Höör på seminarium om ett skånskt kompetenscenter för kollektivtrafik. Det handlar om att teori och praktik ska mötas på ett bättre sätt - allt för att nå fördubblingsmålet.
Det jag tar med mig och vill fundera vidare på är:
- Ingen vill vara en looser. Det handlar om varumärke och värde. Det räcker inte med att kollektivtrafiken är lika snabb som biltrafiken. Är inte varumärket attraktivt kommer kollen alltid upplevas som sämre.
- Många pekade på vikten av transparens i arbetet och mellan kompetenser. Om respekt och insikt. Att kompetensen finns, men vi samordnar den inte och den används inte alltid på rätt tidpunkt, ställe osv.
- Vad då fördubbling? Marknadsandelar kan vara Ok att prata kring, men vari ligger ändamålet med ständigt ökat resande? Och fördubbling med alla medel?
Om det nu är det som det handlar om. Jag kan ana att det ligger lite olika agendor bakom begreppet fördubbling, beroende på vem du talar med. Att alla kanske inte lika hängivet tänker på klimat, hälsa och social utveckling i första hand, utan kanske mer är intresserad av att öka värdet på sin produkt eller tjänst. Då är det inte lika roligt om resandet i absoluta tal stannar upp. Så länge de går hand i hand är kanske allt väl. Men när vi tassar in på frågan om vi ska ha ständig resandeökning, kommer vi emellertid snart till en brytpunkt då det är dags att bekänna färg. Om våra syften med fördubblingen skiljer sig, hur hittar vi vägar till samverkan i det? Något för det blivande kompetenscentret att fundera vidare på?
Etiketter:
bilsamhället,
Fördubbling,
hållbar stadsutveckling
onsdag 2 mars 2011
Klokhet har inte alltid med ålder att göra.
Läser om Elin och Niklas som gick på Tittmyrans förskola när de var små. Tittmyran, som blev känd för sin genuspedagogik i en tid när detta var nytt, lite märkligt och alldeles, alldeles ovanligt.
Och hur kloka är inte dessa unga individer när de ser tillbaka och reflekterar över den påverkan som genuspedagogiken kan ha haft!? Eller över samhällets reaktioner. Deras citat talar sitt eget språk:
Man får vara sig själv och slipper anpassa sig efter könsstereotyperna.
Om inte jämställdhetsdagis är en självklarhet när jag får barn så kommer jag faktiskt att bli förbannad. I sådana fall har vi ju snackat i minst 20 år utan att det har hänt något.
En del verkar ju tro att vi som gick på jämställdhetsdagis blev hjärntvättade, men kolla på de sjuka ideal som pumpas ut dagligen genom medierna. Snacka om hjärntvätt!
Klokhet har inte alltid med ålder att göra...
Och hur kloka är inte dessa unga individer när de ser tillbaka och reflekterar över den påverkan som genuspedagogiken kan ha haft!? Eller över samhällets reaktioner. Deras citat talar sitt eget språk:
Man får vara sig själv och slipper anpassa sig efter könsstereotyperna.
Om inte jämställdhetsdagis är en självklarhet när jag får barn så kommer jag faktiskt att bli förbannad. I sådana fall har vi ju snackat i minst 20 år utan att det har hänt något.
En del verkar ju tro att vi som gick på jämställdhetsdagis blev hjärntvättade, men kolla på de sjuka ideal som pumpas ut dagligen genom medierna. Snacka om hjärntvätt!
Klokhet har inte alltid med ålder att göra...
Etiketter:
genuspedagogik,
jämställdhet,
Tittmyran
tisdag 1 mars 2011
Män & Melodifestival
Hanna Fahl har på DN.se fördjupat sig lite i vilka som skriver låtarna till melodifestivalen. Någon förvånad över att det är 12 % kvinnor och 88 % män?

Källa: http://www.dn.se/
"Ja men sådan är ju branschen" säger kanske någon. Jaså? Varför då, då?
Är killar mer musikintresserade än tjejer? Uppmuntras killar och tjejer lika mycket till att ta för sig i musikbranschen? Kvinnor tillfrågas lika ofta som män, men kvinnorna tackar nej? Eller är män helt enkelt bättre på att skriva musik än kvinnor?
Är denna sneda fördelning något som vi bara ska acceptera? Är det återigen det klassiska "Men ta för er då tjejer" som ropas ut till oss i kulisserna från de stora scenerna. "Vi lämnar inte rampljuset, men ta för er! Kom igen!"
Kanske tänker ni att jag är lite bitter för att våra melodifestivalprojekt inte kommit med i festivalen. Ånej. Det är större än så*. Det handlar om frågan varför. Varför är det så många solokillar i finalen? Varför är det fler upphovsmän än upphovskvinnor? Och när vi vet svaren, återstår bara att ställa frågan. Är det Okej?
* Här handlar det mer om varför artisten inte är lika hemlig som upphovsmännen? Om den som sjunger på det inskickade bidraget är Brolle, tror ni han har lättare eller svårare att komma med än någon som heter Markus?

Källa: http://www.dn.se/
"Ja men sådan är ju branschen" säger kanske någon. Jaså? Varför då, då?
Är killar mer musikintresserade än tjejer? Uppmuntras killar och tjejer lika mycket till att ta för sig i musikbranschen? Kvinnor tillfrågas lika ofta som män, men kvinnorna tackar nej? Eller är män helt enkelt bättre på att skriva musik än kvinnor?
Är denna sneda fördelning något som vi bara ska acceptera? Är det återigen det klassiska "Men ta för er då tjejer" som ropas ut till oss i kulisserna från de stora scenerna. "Vi lämnar inte rampljuset, men ta för er! Kom igen!"
Kanske tänker ni att jag är lite bitter för att våra melodifestivalprojekt inte kommit med i festivalen. Ånej. Det är större än så*. Det handlar om frågan varför. Varför är det så många solokillar i finalen? Varför är det fler upphovsmän än upphovskvinnor? Och när vi vet svaren, återstår bara att ställa frågan. Är det Okej?
* Här handlar det mer om varför artisten inte är lika hemlig som upphovsmännen? Om den som sjunger på det inskickade bidraget är Brolle, tror ni han har lättare eller svårare att komma med än någon som heter Markus?
Etiketter:
jämställdhet,
låtskrivande,
melodifestivalen
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)