Vid frukost läste inlägget i Sydsvenskan från Jessica Bjurström, VD för Sveriges kommunikationsbyråer, tidigare Sveriges Reklamförbund. Om att reklam och socialt ansvarstagande faktiskt bör höra ihop, och inte vara två skilda saker, som tidigare inslag i debatten gett uttryck för. T.ex. den om H&M och deras superduperbrunda bikinibrudar. Jag citerar:
"CSR ska väl inte bara vara en term som fungerar bra i årsredovisningen, utan ett stort ansvarstagande som genomsyrar allt ett företag gör, säger och kommunicerar. Inte minst reklam"
(CSR = Corporate Social Responsibility)
Nu kommer jag till pusslet, nämligen det jag lade när jag också läste Johan Malmberg i Helsingborgs Dagblad:
"I mitt arbete har jag sökt i bildarkiv nästan dagligen i tiotals år. Jag vet vid det här laget alltför väl att bilder bekräftar fördomar. [ - - - ] Men värst och äldst är kvinnobilderna.Så fort man höjer blicken från den vardagliga lunken är det svårt deprimerande att se stereotyperna som reproduceras dagligen."
Att befästa könsroller eller andra stereotyper för den delen, är INTE ett uttryck för CSR. Att som vissa fotografer, t.ex. han som valde att visa upp årets mästerkock förföriskt lapa vatten ur en kran, (läs vidare i Malmbergs text) hävda att man inte "tänkt i de banorna" friar en inte från ansvar. Det visar bara på en bristande kunskapsnivå. Tyvärr är den kunskapsbristen ganska vanlig, inte bara i mediebranschen. I just genus & jämställdhetsfrågor får personligt tyckande ofta gå före forskning och fakta. Men de som drabbas är inte bara enskilda individer, utan hela samhället.
Och hur socialt hållbart är det i längden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar