Igår missade vi bussen med ungefär en halv minut. Och på lördagar så går det bara en buss i timmen till Malmö, alternativt Lund. Båda dessa bussar går ungefär samtidigt, så vi stod där i minusgrader och insåg vår prekära situation. Att promenera hem igen kändes inte som särskilt lockande, även om det egentligen inte är så långt att gå.
Nåväl. Dalby pub hade öppnat, så vi kunde alltid gå in där och värma oss tills nästa buss gick. Men min sambo hade en annan idé. Varför inte prova att lifta? Det var ju ändå en del bilar ute och körde denna vinterkväll. De flesta hade gott om plats i baksätet till två passagerare till. Så på med reflexbandet på armen och upp med tummen!
De första två bilarna körde förbi. Och nästa. Och sedan tre till. Jag kände en viss aning av hopplöshet och vi började så sakteliga ställa in oss på att traska över gatan till puben. Vi hamnade då i en lite konstig vinkel i korsningen. Ska jag vara ärlig så stod vi något i vägen för de bilar som skulle köra höger, men vi sträckte ändå hoppfullt ut tummen. Bilisterna blinkade demonstrativt med högerblinkersen och svängde förbi oss...
Tills Ibrahim och hans fru dök upp och stannade. Lite skrämmande är det nog när min Magnus med sin något mörka röst lutar sig fram och undrar om vi får åka med, men de avskräcktes inte. De skulle till Burlöv och tog gärna med oss en bit på vägen. Och i Burlöv går det ju tåg tänkte vi.
Men Ibrahim körde hela vägen till Malmö med oss. "Det är ju kallt ute" som han sa.
Visst hade vi kunnat vänta en timme på nästa buss. Men det blev lite roligare såhär. Lite äventyr i vardagen och ett helt oväntat möte i en bil på väg mellan Dalby och Lund. Och visst är man lite extra tacksam en kväll som denna, när minusgraderna kryper innanför halsduken på en. Tacksam för att det finns människor som vågar samåka med två för dem helt okända personer med var sitt reflexband på armen. Och lite mer lugn i förvissningen om att en egen bil inte behöver vara ett absolut måste i denna världen. Med tummen upp och några vänliga medtrafikanter, så går det bra ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar