Ännu en tankevurpa av Sydsvenskan:
Fortfarande förfasar man sig över att kvotering för kvinnor skulle vara att misstänkliggöra deras duglighet och kompetens. Men det är bara en dimridå för den oinsatte. Män har i årtionden kvoterat in andra män. Det sker i styrelserummen, i ledningsgrupperna, i det privata näringslivet och i den offentliga politiken. Och det är inte bara meriter och duglighet som ligger till grund för valen. Kontakter, igenkänning och lika åsikter är lika starka faktorer för att försäkra sig om ett jobb i toppen.
De kvinnor som ändå tar sig till toppen hamnar i ett dilemma. Anpassa sig till spelets regler eller sticka ut? Att vara kvinna kan vara tillräckligt iögonfallande av någon anledning. Och vem vill egentligen tro att kön är orsaken till position, lön och möjligheter? Hon som hamnar i en position är ofta ensam kvinna och får ta på sig alla kvinnors åsikter, misstag, styrkor och tillkortakommanden. En man bland tio andra män får aldrig frågan: "Du som man, vad tycker du om detta?" Därför är en jämnare fördelning av kvinnor och män det effektivaste sättet att avväpna könsfaktorn. Eller som Marianne Nivert så passande sa (ungefär såhär: ) att den dagen det finns lika många inkompetenta kvinnor som det finns inkompetenta män i styrelserummen, då är vi jämställda - men det är en bit kvar dit...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar