Männen står för majoriteten, 75 % av tjänsteresandet i Sverige. Det fastslår Gunilla Bergström Casinowsky i sin avhandling vid Göteborgs universitet. Jag citerar universitetets nyhetssida: "Ojämlik fördelning av vardagssysslor i hemmet gör att kvinnor har sämre samvete över att ge sig ut på tjänsteresor än män. Kvinnor på tjänsteresor känner sig också mer otrygga än män."
Men finns det också en annan sida av saken? Om vi lämnar familjenormen ett tag, det finns ju andra sätt att leva också, för att inte tala om alla singelhushåll, som inte behöver ha dåligt samvete för någon som väntar där hemma. Kan det vara så att män jobbar inom branscher som bygger på ett mer frekvent tjänsteresande? En retorisk fråga, du och jag vet redan att det är så. Kvinnor inom vård och omsorg reser inte lika mycket som män i mansdominerade yrken, tex inom juridiken, media, IT osv. Sverige har ett av europas mest segregerade arbetsliv om man tittar på könsfördelningen branschvis.
Det där dåliga samvetet kring vad en "riktig" kvinna/mamma/fru dyker dock ofta upp. De högre kraven på kvinnors familjeengagemang är något som genomsyrar samhället och som både män och kvinnor upprätthåller. Och det är något som avspeglas i transportsystemet. Vi som planerar och beslutar kring detta transportsystem måste vara medvetna om detta. Och fundera över vilket ansvar vi har för att nå jämställdhetsmålen i samhället i stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar