Nej, det är inte slingriga vägar jag tänker på. Det är Anna Hellstens artikel i Sydis idag. Hennes artikel får mina tankar att gå till den tröttsamma indelningen av kvinnokropperna i olika utseende-typer. Och till de hurtiga reportagen som skanderar att "du duger som du är", men som alltid följs av en "gör om mig"-sida.
Som om det inte är tillräckligt besvärligt att ta sig genom livets villervalla som det är? Det finns så mycket att försvara och att också behöva försvara sitt utseende...det känns som om oväsentligheterna tar över det som vi verkligen skulle behöva lägga energi på. Ja, t.ex. världsfreden, klimathotet, våldtäkterna, ni vet...
Vem tjänar på att vi bara ser det lilla här och nu? Att vi är så upptagna med vår och andras image att vi missar de stora tankarna? De avgörande? De som förändrar världen och inte bara utseendet?
Men kanske finns det hopp. I samma Sydis intervjuas Bodil Jönsson. Bland annat om att vi blir äldre och friskare som pensionärer och vad det kan innebära. Hon säger bl.a. att "Vi kommer möjligen att må tillräckligt bra tillräckligt länge för att kunna formulera nya insikter."
Må dessa insikter handla mer om hur vi når verklig utveckling och mindre om vilken kroppstyp som passar bäst om man vill bli chef...eller nåt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar