Är man automatsikt direktkvalificerad för en ny chefstjänst om man redan är chef? Slår chefserfarenhet ut ledarkvaliteer? Vilken slags erfarenhet är bra erfarenhet? Och hur får man i så fall erfarenhet om man på förhand inte får chansen att prova - eftersom man inte har erfarenheten...?
Jag läste någonstans att övervägande delen av 70-talisterna kan tänka sig att bli chef. Av vilken anledning framgår inte, men jag väljer att tolka det positivt. Att man vill vara med att ta ansvar och samtidigt få befogenheter att göra något av det där ansvarstagandet.
Jag är 70-talist. Jag känner igen mig. Jag vill, jag kan, jag vågar. Men något verkar vid första anblicken saknas. Erfarenhet.
?
Sedan barnsben (nåja - studenttiden i alla fall) har jag haft ledarskap som en röd tråd genom mitt liv. Ordförande i studentföreningar, ledarskapsfrågor som kurs på min fria tid när jag började jobba, projektledare, processansvarig... och inte att förglömma - restaurangchef med ansvar för verksamheten för den inte alltför lätthanterliga skaran som kallas studenter.
Vad är det då jag saknar? Flyt i tillvaron? Tacksamhet för det jag har? Eller finns det olika bedömningsskalor för olika personer? Jag får nog säga att jag ofta tillhör den priviligerade gruppen i samhället. Det är jag medveten om. Men jag måste också få agera utifrån där jag står idag. Och där nöjer jag mig inte med att stå tillbaka på grund av jag anses sakna erfarenhet. Jag behöver bättre argument än så.
Jag kan välja att tacka nej till att verka i en sådan ledarskapssyn, men det är en helt annan femma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar