Jag var tvungen att lägga den ifrån mig. Tårarna rullande nerför kinderna. Känslan av maktlöshet. Vanmakt. Ilska. Om det är något i världen som jag borde kämpa mot, skulle det egentligen inte vara detta?
"Det är bara fiktion" kanske någon säger. "En spänningsroman med i första hand kommersiellt syfte". Men det som förmedlas är sant. Så mycket är så fruktansvärt sant.
Först tänkte jag att han skriver om ämnet för att ironisera jämställdhetsdebatten. Jag tänkte faktiskt så av någon anledning. Men inte längre. För det som växer fram med hjälp av svarta bokstäver på vit botten ger mig en spark rakt i mellangärdet. Jag vet ju att det här sker. På riktigt. I Sverige. Idag. Och det gör mig så förbannad.
Jag är bara halvvägs in i boken, men efter att ha läst de andra fyra årstiderna, vet jag att jag inte bör förvänta mig något lyckligt slut. Men jag hoppas, hoppas, hoppas att det åtminstone finns en liten strimma hopp. Något att hålla fast vid i allt det mörka, outhärdliga. En ljusglimt i sagan om mänsklighetens vilsna varande på denna jord.
I går fick jag höra berättas om en person i min bransch, som inför tuffa förhandlingar i ett aktuellt ämne, skrev en lapp som han bar med sig. På lappen stod det "De goda vinner alltid". Vid gudinnan - vad jag hade önskat att det var sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar