Det var dags för presentation och Greger sa att "Vi tar och gör den genom att skicka vidare, så att det inte blir den vanliga rundan".
Han började och skickade till näste man...som fortsatte och skickade till siste man...som sedan skickade vidare till en kvinna.
Tre män och 14 kvinnor och de första som får möjlighet att presentera sig är männen. En tillfällighet? Ja, vad tänker du själv?
I slutreflektionen kunde jag inte låta bli att notera detta - jämställdhetsfrågan ingår ju ganska - för att inte säga rejält - tydligt i min livsberättelse. Jag upptäckte då att jag inte var ensam om att göra denna betraktelse. Och vips blev min livsberättelse en del av den norm och struktur som samhället vilar på just nu. Min personliga tanke blir en del av ett mönster. Eller moenster, för att citera gotlänningen i inredningsprogrammet. Det är nog precis vad det är.
![]() |
| Av Liv Strömquist |

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar