Som tex föredraget av Annika Carlsson-Kanyama, från Totalförsvarets forskningsinstitut (tänk vad det finns organisationer med intressant kunskap) Hon hade jämfört kvinnors och mäns energiförbrukning och utsläpp av koldioxid kopplat till konsumtion.
Föga förvånande är det männen som lämnar de största ekologiska fotavtrycken. Och det som sticker ut är transporterna. Män väljer att lägga mer pengar på transporter som genererar högre energiåtgång och mer utsläpp.
Därefter fördes en intressant diskussion kring konsumtion och identitet och hur det påverkar klimatet. En studie i USA visade t.ex. (föga förvånande) att det är vita konservativa män, som är de som mest förnekar att det finns ett klimatproblem. Kanske för att det är deras livsstil som ifrågasätts. Deras identitet. Och inte hjälper det med mer information i ämnet – denna grupp anser sig mycket kompetenta och kunniga redan och tar hellre argumentationen än funderar på att omvärldera sin världsbild.
Sen var det Tora Fribergs tur att blicka tillbaka på sin forskning. Hon förde bl.a. ett intressant resonemang kring ordet INFRASTRUKTUR och vad det utstrålar. Hur långt det ofta är ifrån det vardagsliv som den har till uppgift att möjliggöra. I stället har det varit vägar, broar och tunnlar som varit i fokus och det som diskuterats i detalj. Och om man har tur ett och annat resonemang kring kapacitet.
 |
| Den första bilden som föreslogs när jag sökte på ordet infrastruktur. |
Att den infrastruktur som länge satsats på i stället utesluter vissa grupper och människor, det talas det sällan om. Mobiliteten polariseras - resurssvaga blir mer bundna till en viss plats, men samtidigt tvingade till rörlighet för att få jobb. En klar maktaspekt.
En annan reflektion hon hade, och som jag håller med om, är att det ofta finns en yrkesmässig distans till arbetet man gör....utom när det gäller jämställdhet. Då plötsligt får personliga föreställningar i stället för kunskap och kompetens styra. Toras tanke var att det beror på att jämställdhetsaspekten inte ingår i utbildningen - man lär sig helt enkelt inte förhålla sig till det.
Hon såg några olika strategier hos planerare:
- Detta berör inte mina frågor/mitt ämnesområde
- Detta är någon annans ansvar
- Jämställdhet ses som viktigt - men man använder sedan stereotyper i sina beskrivningar och i sitt material.
- Man vill förstå, vill få bättre kunskaper.
Nummer 4 är det eftersträvansvärda anser jag. Och Jag måste säga att vi i Malmö på många sätt är där. Och på många sätt inte. Men vi har världens chans att ta tillvara på både erfarenheter och det engagemang som redan finns. Bara vi lär oss att efterfråga både jämställdhet och kunskap om jämställdhetsaspekten.
Just nu är utmaningen att sprida det arbete som gjorts - inåt och utåt - för att få fart på diskussionerna. Och för att kunna få full utväxling på potentialen för en långsiktigt hållbar utveckling, ekologiskt, ekonomiskt....och socialt.
Länkar:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar