Det var en gång en liten arbetsgrupp, samlad från flera olika förvaltningar i den stora stora kommunen. De hade fått ett uppdrag från "tinget". De skulle inte lägga påbud på folket, utan se över hur de själva reste runt i riket. Hållbar utveckling, miljö, säkerhet, ekonomi - bäst i Sverige såklart. Staden med den "goa" dialekten där uppe på Västkusten hade redan långt försprång, så nu gällde det att ta sjumilakliv framåt för att klara det. Men det var väl inga problem.
Detta var nämligen en stad, som på ett snillrikt sätt jobbade för att minska löjligt korta bilresor, som satsade miljoner och åter miljoner på att bygga en tunnel för eldrivna tåg, som hade alla möjligheter i världen att kombinera en frisk livsstil med smarta transporter genom att cykla i den nära och platta omgivningen. Och tänk om det gick att förändra organisationen? 20 000 personer på ett bräde, som skulle få ökade möjligheter att välja hållbara, miljömedvetna, säkra och ekonomiska färdsätt. Som kunde vara föregångare och ambassadörer. Som skulle göra det så mycket enklare att diskutera påbud och satsningar med borgarskapet, handelsmännen, de lärde och de som bodde i och gästade staden. Att leva som man lär...det kan man bli omvald på.
Det var med stor energi och höga ambitioner som arbetsgruppen satte igång med arbetet. Ledarna skrev på. Vi ska bli bäst i Sverige! Såklart. Och resultat blev det. Med riktlinjer som framförallt skulle skapa bättre möjligheter för varje anställd. Med krav på organisationen att tillhandahålla dessa möjligheter. Man sände ut det till de självstyrande stadsdelarna och alla förvaltningar. Hejaropen dundrade. Äntligen skulle man få en grund att stå på där ute i verkligheten. Något att hänga upp alla de goda initiativ och intentioner som redan fanns. Och man skulle tjäna pengar på det! Och den kaxiga kommunen i syd, gjorde allt det där som krävdes. De blev berömda i Sverige och hela världen för sina satsningar. Det var utveckling och den var hållbar. Eller?
Åren gick...förslaget blev aldrig genomfört. Den högsta förvaltningen i staden tog över och kvävde ambitionerna. Arbetsgruppen fick nya uppgifter och den kärnfulla kraften i förslaget skrevs om, blandades ut, suddades bort. Kvar blev kravet på att spara pengar. Så folket fortsatte att flyga billigt för 495kr enkel resa till huvudstaden. Och köra sina bilar, eftersom de fick skatteavdrag för att göra det. De som cyklade eller tog bussen fick fortfarande ingenting. Och detta i en stad som hade ambitioner och som fick priser för hållbar stadsutveckling. Plakat och diplom att hänga på väggen. Men som inte själva hade blicken för de möjligheter till förändring hos dem själva, som hade kunnat bli. Något verkligt enastående, som skulle ge långt mer effekt än de där diplomen på väggen.
20 000 på ett bräde. Vi hade kunnat bli bäst i Sverige...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar