Sambon är på kurs i Stockholm i en vecka. De första kvällarna var det rätt skönt att rå om sig själv. Jag gjorde inga större utsvävningar, det var bara gött att gå å´gucke hemma i lägenheten, sticka och träna på morgonen, passa på att jobba in lite flex. Sen finns det en sak som faktiskt är underbar när vi är ifrån varandra. Det är att prata i telefon. Minns ni den där första tiden? Man var nykär, och ringde typ varje kväll som man inte spenderade tillsammans. Låg där i soffan och småpratade om allt och inget. Jag vet inte om det är dialekten, tonläget eller bara att det är han. Men det är himla fantastiskt att lyssna på den där rösten. Jag tänker inte på det på samma sätt när vi är tillsammans. En bra sak med att vara ifrån varandra ett tag...
..men nu är det allt lite längtan i luften...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar