Ett alternativ

Låt oss säga att vi bara har ett liv. Att vi bara kommer ihåg ett liv i taget i alla fall. Vad vill du fylla det livet med då? Och varför?

Något meningsfullt? Ja, kanske strävar vi mot något som ger mening i tillvaron, utöver de där grundläggande behoven för överlevnad. Basbehoven, som få av oss i västvärlden ens behöver tänka på, mer än då vi kanske har närt dessa behov lite väl mycket enligt vågens obarmhärtiga siffror.

Att få känna en känsla av sammanhang - att det jag gör betyder något. Vad är annars meningen med det hela?

Eller kan man vara nöjd med att bara vara? Som då jag sitter på huk på gräsmattan och rensar ogräs, när jag inte ens tänker på vart tanken för mig. Eller den där sena sommarkvällen vid kusten, då land, skuggor och hav och jag själv smälter ihop till en fullständig och oförklarlig enhet. Är det ett alternativ till den vardag som finns idag - eller är det vigt åt att vara ett komplement till allt det där andra som bara rullar på? Och vad är det som ger mening, egentligen?

Finns drivkraften i att bli ihågkommen? Vissa lyckas genom att säkra släktets fortbestånd, ge sig själv en plats i familjehistorien som kanske varar lite längre än en själv. Andra satsar på odödlighet genom filmens och musikens värld, eller genom att göra dumma saker, som att starta ett världskrig t.ex.

Ger en räckmacka och silversked den där sanna känslan av att livet leker, eller är det ur sorg och frustration den riktiga gnistan tänds? Eller är de båda livslögner?

Finns det ett alternativ till att gå upp varje vardagsmorgon, sätta sig på bussen och ta sig in till kontorslandet, slå på datorn och börja sin arbetsdag med att stämpla in på flexkontot? (Ok, det är ett sätt att beskriva sitt arbete. Ett annat är att säga att jag varje dag försöker göra vardagen lite bättre för andra och framtiden ljusare för många. Låter onekligen mer uppiggande - och meningsfullt.)

Men i alla fall - är ett alternativ möjligt? Och i så fall hur? Jag anar att det inte finns några garantier för att livet blir enklare eller för den delen mer meningsfullt. Men det ligger en viss tjusning i att trots osäkerheten våga drömma. Våga vilja. Våga testa. Det är ju inte alla som ens har den chansen eller möjligheten att välja. Nog är det så att jag som har det borde ta den. Ett alternativ.