Flow med The Boss

Sitter och kollar igenom låttexter som inte riktigt blivit färdiga. En vers här, en strof där, ett och annat rim. För mig som inte jobbar heltid med skrivandet, blir det inte att trägen vinner. Nej, det handlar mer om att hitta rätta stämningen och känslan för att finna de rätta orden. När andan faller på. 

Men ibland är det bra att låta texterna mogna lite sådär på egen hand. Bara titta till dem då och då. Plötsligt upptäcker jag ett malplacerat ord, eller något för banalt rim... en pastisch (som är det senaste modeordet här hemma efter IDOL-hösten). Ord ändras, meningar kommer till. Och utan att jag märker det är jag plötsligt i ett flow, där refrängen bara visslas ner i ett huj.

Jag tror att det är tur att inte det är jag som gör musiken, då skulle jag säkert anklagas för plagiat. För jag tar gärna hjälp av andras melodier för att hitta mina ord och fraser. Ett beat. Jag har en förkärlek för poesin så som Fröding, Dan Andersson och Boye ofta skrev den; med rim och rytm. Och vissa melodier passar så jäkla bra med den rytm jag behöver för att skriva.

Den som fick mig ur min skrivkramp ikväll var ingen annan än The Boss himself, med sin You´ve got it. Han sjunger att Du har det. Jag skriver: "No one ever told me". Och vi är samma, men ändå inte.

För nej, jag jämför inte mitt låtskrivande med hans, så mycket ödmjukhet och självinsikt har jag faktiskt. ;-) Men på något sätt möts vi, kan man ändå säga. Han har en ny skiva, världsturné och hundratusentals fans (om det räcker). Och jag har en klar refräng, som bara väntar på att bli en hit...kanske på svensktoppen...

Så jag tackar för kvällens flow med The Boss.